Möte med guider!
När jag krupit ner i sängen i natt var det för att sova, men plötsligt fann jag mig vandrande på stigen som tar mig ner i mitt inre i meditationen jag berättat om tidigare och som du kan läsa om här.
När jag kom till trädet mötte mig tre människor...två av dem har jag mött förut..mina guider Lilac och Jonah...men den tredje var för mig en okänd man...liten vithårig med asiatiskt utseende och klädd i röd klädnad.
Vill tillägga att Lilac och Jonah är de guider jag alltid möter när jag mediterar och behöver hjälp och stöd vad det gäller min andliga utveckling...de hjälper mig nå en djupare förståelse för det som händer i mitt liv...
Tuve är en guide jag nyligen stiftat bekantskap med och det kan du läsa om här...han är väldigt starkt knuten till naturen. Han finns vid min sida när det gäller min förståelse för Moder Jord och allt som rör sig på henne vad det gäller både växter och djur och jag gissar att jag kommer att möta honom mycket när jag nu börjar min kurs i Nattskogstemplet.
Hur som helst så fick jag allltså möta en liten asiatisk man och han presenterade sig som Jagunda och visade sig vara en av min systers andliga guider.
Jag har fått veta sedan innan att de själar som väljer att inkarneras som handikappade i någon form är väldigt starka själar som kommit väldigt långt i sin andliga utveckling...de har inte längre själva något att lära sig i ett jordisk leverne...de väljer att återfödas av kärlek till sina andliga systrar och bröder som de inkarnerar tillsammans med...för att dessa ska öva sig i kärlekens, tålamodets och empatins svåra konst.
Jagunda berättade mycket för mig under vår stund tillsammans, men jag väljer att behålla det för mig själv...Inte alla som läser min blogg har ett öppet sinne och kan se bortom vår fysiska verklighet och erkänna att det finns saker vi människor inte förstår och som är större än vi kan föreställa oss...Jag menar att det finns en mening med allt som sker...en djupare mening som vi inte alltid får förklarat för oss förrän den dag vi lämnar jordelivet....men jag vet att mitt sätt att se på livet och döden kan uppfattas som kränkande av en del...därför håller jag det för mig själv...
Kan dock säga att vår pratstund gav mig hopp och förtröstan och när vi sedan skildes åt la Lilac och Jonah var sin hand på mina axlar...jag kände en varm våg skölja genom min kropp och jag såg framför mig alla reikisymboler jag en gång fått förmedlat till mig av Nettan...
Ibland gör sorgen en handlingsförlamad och vi glömmer den kunskap och de redskap universum försett oss med...Tack för den påminnelsen...:)
Tröst!
Tack alla underbara vänner för ert stöd, uppmuntrande ord och varma tankar...det värmer och ger hopp...även ni som befinner er på flera mils avstånd...jag känner verkligen den healing och kraft ni skickar och era omtänksamma mail får mig att gråta så rörd blir jag...I nöden prövas verkligen vännen och jag vet var ni finns....Tack!!!
Just nu får jag mest tröst av hon som är mitt liv och min kärlek...Hennes varma kropp tätt intill min i det stora tryckande mörkret...hennes mjuka buffande med nosen mot min hals när hon vill trösta...hennes försiktiga snusande över mina tårvåta kinder...hennes galna upptåg som för en stund får mig att skratta....
Visst finns vi i familjen här för varandra och på något sätt svetsar sådant här samman en ännu mer...men ibland kan man behöva den tysta trösten...värmen och omtanken utan ord...
Vardagsbestyr!
Trots tragiska omständigheter pockar ju livet på ändå med sina vardagliga trivialiteter...såsom att inse att hösten närmar sig med stormsteg...
Behövde nya gummistövlar för höstpromenaderna med Lollan och något varmt att sticka fossingarna i när golven blir kalla...
Nedan ser ni resultatet som jag blir glad bara av att titta på...:)
Svartmånenatt!
I går natt slog jag min cirkel och åkallade elementen...bad sedan om att få möta Den Mörka...
Jag virvlade ner genom eoner av tid, genom mitt eget mörker och mottogs så av en mörk varm famn...Gudinnan svepte sin mörka kappa runt oss och så satt vi en stund...och det är vad jag minns av mitt möte med henne...
När jag lämnat Gudinnans mörka salar tog jag min tarorlek och lade en stjärna...inte ens den minns jag idag....
Jag minns bara att jag tackade elementen och upplöste cirkeln och sedan kröp i säng...
Under natten vaknade jag halvt till av att Lollan låg på golvet med sin baby i munnen och gnydde förtvivlat...precis som hon gör när det åskar....fast nu hade hon blicken fäst på fönstret...
För er som inte vet så är babyn en liten grön gummikrokodil som hon brukar ta till sig när hon är skendräktig och när det är fara på färde enligt henne...typ åska...
I alla fall så kallade jag upp henne i sängen och hon kurade ihop sig tätt intill mig...Jag såg då genom gardinen att natten var ovanligt ljus där ute...nästan som om den var upplyst av fullmånens sken....vilket var helt omöjligt...Det var heller ingen blixt som lyste upp himlen för skenet höll i sig så länge.
Jag var alldeles för trött och omtöcknad för att gå upp och undersöka saken närmre...och så vaknar jag nu i morse och upptäcker att jag inte minns ett skvatt av gårdagens ritual....
Har någon upplevt något liknande någon gång???
Jag tycker femte kortet i Stora Arkanan ur Osho Zen-leken bäst beskriver natten...
Sorg och glädje!
Även den sveptes i en näsduk och fick göra de andra sällskap under syrenbuskarna.
I morse efter några få oroliga timmar av sömn, vaknade både jag och Lollan av en smäll mot mitt sovrumsfönster. En liten gråsparv hade flugit in i det och bröt nacken...ja, vad finns det att säga...mer än att det börjar bli trångt under syrenbuskarna...(galghumor)
Vädret är grått och trist idag och med tanke på vad som hänt på sista tiden med döda råttor...två av våra låntagare som hastigt gått bort...min systers kamp och nu gråsparven...så undrar jag vad livet egentligen vill säga mig...Det känns som om Den Mörka rör sig i min närhet...som om hon vll mig något...
I natt är det Svartmåne...en natt som tillhör den mörka aspekten av Gudinnan och jag har betsämt mig för att i natt göra en "resa" ner till hennes rike...jag måste få veta vad hon vill...
Gick en långrunda i det grå vädret med Lollan för att skingra tankarna lite och mötte en ung mamma med en liten i barnvagn och en som sprang bakefter samt en stor svart hund. Givetvis skulle hundarna hälsa på varandra och den lilla killen som hade sprungit bakefter kiknade av skratt när hundarna busade...:) Ett så underbart bubblande befriande skratt att man inte kunde låta bli att skratta med....samtidigt sprack molnen upp för en kort stund och solen sken...:)
Det sägs att vi har något att lära av alla människor vi möter eller att de har någon form av budskap till oss...
Trots det mörker som råder i min närhet just nu så finns livet, ljuset och glädjen ändå...Det är så livet är...det stannar inte upp...och jag FÅR lov att även känna glädje...
Makan till en man som nyligen avled hastigt gör allt hon kan för att överleva och ett sätt för henne är hennes humor. Någon tanklös vän i hennes närhet påpekade då att det var opassande att skämta och skratta...hennes man var ju död...
Jag önskar att hon också får möta någon med ett glädjebudskap som jag gjorde i den unga mamman med sina barn och sin hund...
Så olika!
Trodde jag skulle hålla mig borta från bloggandet nu, men jag behöver det nu mer än någonsin...behöver skriva av mig...få dela med mig av alla jobbiga tankar.
Är i skrivande stund hemma några timmar innan jag ska ge mig in till sjukhuset och en värld av smärta, sorg och hopplöshet.
Slogs igår av ännu en kulturell skillnad mellan alla nysvenskar som kommer hit och svenskar som bott här i generationer tillbaka.
På avdelningen får man bara vistas två åt gången hos varje patient, medan de andra som eventuellt är med får vänta nere i trapphuset.
Trapphuset till avdelningen där min syster ligger är fullt och då menar jag FULLT, av sittande och stående anhöriga till någon nysvensk som ligger inne. Även ute sitter de, i bilar eller stående bredvid...inte en svensk så långt ögat kan se.
De finns där för varandra...stöttar och hjälper varandra genom livets jobbiga skeden...de är öppna i sin sorg...i sin oro och i sin vanmakt...och de är inte rädda för att visa det...såväl kvinnor som män....
Vad jag önskar vi kunde öppna oss mer för våra olikheter.
Orättvist!
Ibland undrar man över hur mycket en människa ska behöva ta...:(
Min syster är, som några av er vet, förståndshandikappad...men som om det inte räckte med det har hon nu fått epileptiska anfall som idag visade sig bero på en tumör i hjärnan...:(
Det var allt för ett tag...bara så ni vet...:(
Dröm eller...?
Dock vaknade jag med en märklig känsla av att det inte bara var en dröm.
Jag mindes inte så mycket av drömmen när jag väl vaknat, egentligen bara det magiska ögonblick när hans läppar mötte mina...I den kyssen rymdes en kärlek större än själva livet...en kärlek som spände över eoner av tid...en kärlek som tog mig genom oändliga tidsåldrar...Jag minns hur jag virvlade genom evigheten och mötte hans kärlek i många olika skepnader...
Sedan var det som om jag föll och med ett ryck vaknade jag....så där som man gör när man drömmer att man faller....Jag har hört sägas att när vi upplever det så är det egentligen vår själ som varit ute en sväng och vi vaknar med ett ryck när den vänder åter till kroppen...
Kanske var det någon annan som också vaknade med ett ryck imorse när hans själ återvände...;)
Det må vara hur det vill med den saken...underbart var det i vart fall...:)
Råttan del 2!
Efter de två små livens bortfälle häromdagen så har det varit tyst i huset, men imorse såg jag svansen av en liten en som satt och tryckte bakom ett av rören under vasken, den kikade försiktigt fram och försvann sedan ner under vaskskåpet...själv begav jag mig till jobb.
Måste tillägga att jag är osäker på vad jag har i huset...den som sprang över min fot häromnatten i tvättstugan var definitivt stor som en råtta och avföringen jag hittade var centimeterstor. De jag fångat har dock inte varit större än möss och jag börjar misstänka att det kanske har varit ungar om det inte är så att råttor och möss kan leva tillsammans så jag har båda delarna här.
Hur som helst så gick jag ikväll för att släppa ut hunden i trädgården och tvärstannade precis som den förvånade vovven min när vi fick se den lilla musen/råttungen sitta bakom Lollans vattenskål.
Den verkade inte alls rädd mest bara undrande så utan vidare problem kunde jag ta den i en burk och släppa ut den...:)
Dock blev jag fundersam över om den kommer att klara sig därute i stora vida världen.
Tog en kvällstur med Lollan för att rensa tankarna och gick bort till det som återstår av fältet och träddungarna nu när de skövlat för att bygga rondell.
Jag gick in i en av dungarna och satte mig ner under ett träd (lönn är det som växer där om någon undrar) och där bara några meter från den stora vägen omslöts jag av en mjuk mur av tystnad...Jag hörde inte heller de skränande ungdomarna på andra sidan fältet och som var på väg ner till festivalen som hålls i stan denna helgen...Jag hörde bara vindens stilla susande i trädkronorna och en och annan fågel som rörde oroligt på sig eftersom jag stört dess nattsömn och efter ett tag hörde jag också Gudinnans milda viskning som var som en smekning mot min kind...en viskning som talade om för mig att den djupaste och mest primära önskan för alla hennes skapelser är frihet....hellre dö i frihet än leva i fångenskap...den som en gång har levat i frihet vill ut i det fria igen (japp, det var Gudinnan som gav de orden till Afzeliuz..:D) Och jag visste med hela min själ att min lilla mus/råttunge är under Moderns beskydd..:)
Njut av följande låt av en av de största inom svensk musik som nu svänger sina lurviga i Gudinnans salar..:)
Råttan!
Jag har försökt under en tid nu att rädda livet på den genom att sätta ut fällor som inte tar livet av den, men när min hyresvärd hörde att det var en råtta ringde han Anticimex som kom nu i morse...:(
Två stora fällor sattes i vaskskåpet och det tog inte lång tid innan jag hörde hur en av dem smällde igen...sedan blev det tyst....Jag var ju tvungen att gå och kika och fick då se det lilla livet ligga död i fällan...:( Det måste ha gått oerhört fort och jag tröstar mig med att han nog inte insåg vad som hände innan han dog...men det känns ändå sorgligt...:(
Vet att det finns många som tycker jag är löjlig...en råtta är ett skadedjur och förtjänar inte att leva kan jag tänka mig att vissa tänker...men jag anser att allt liv är heligt...Om vi sätter oss till doms över skapelsens olika varelser och bestämmer vilka som ska få finnas och inte så är inte steget långt till att även göra så med människor...de som inte fyller en funktion i samhället behöver heller inte leva...:(
Ja, det kan kanske tyckas överdrivet...men jag vet av erfarenhet att det finns människor som resonerar på det viset och det räcker med att en människa har sådana galna idéer för att sätta hela världen i brand...det har hänt förr...:(
Hur som helst så svepte jag in råttans kropp i en näsduk och gav honom åter till Moder Jord under syrenbuskarna...jag bad Gudinnan ta råttans själ till sig och heala den med sin kärlek och omtanke...en liten blomma avslutade ceremonin och livet går vidare...
Precis när jag publicerat detta inlägg slog den andra fällan också igen...alltså var här fler än en...Så det blir en liten ceremoni till ikväll..:(
Hellre häxa än präst!
Denna gång var det Eta Christenssons självbiografi Hellre häxa än präst som fångade mig, så till den milda grad att jag bara måste inhandla den. Jag har också beställt hem till biblioteket hennes två skönlitterära verk som finns att tillgå på biblioteken, Häxan som steg av tåget och Sarananda.
Eta har själv varit verksam som präst i svenska kyrkan, men kallar sig numera häxa...eller numera...sedan flera år tillbaks faktiskt...Egentligen var det den väg hon slog in på innan sin prästutbildning.
Det som gjorde mig så väldigt nyfiken på denna bok var hur man kan gå en hel utbildning och dessutom jobba under ett antal år innan man inser att kallelsen ligger milsvitt ifrån prästyrket...Fast milsvitt är det ju faktiskt inte...båda handlar ju om livet och människans andliga utveckling...dock tolkas det olika...
Jag fick i alla fall min nyfikenhet stillad och jag rekommenderar starkt denna bok, åtminstone om man är intresserad av häxkonsten.
Eta skriver på ett väldigt varmt och uppmuntrande sätt och är noga med att framhålla att hennes väg inte behöver vara sann för en annan syster eller bror i häxkonsten...vi har alla olika vägar att gå i vårt sökande efter vårt sanna jag och den väg som ger oss frid och harmoni...så länge vi gör det med kärlek och respekt för andra och för Moder Jord.
Inga pekpinnar här inte...;) Inte heller möter man den där lite besserwissiga attityden som man tyvärr ibland stöter på av människor inom konsten som anser att de minsann sitter inne med alla svaren för de har minsann det i blodet sedan barnsben osv...
Att jag fastnade så för denna bok har nog mycket att göra med att den är skriven av en svensk häxa...det mesta som finns att tillgå är ju ofta på engelska och mycket av det väldigt amerikaniserat. Här känner jag så väl igen mig i det hon beskriver...så långt ifrån alla dessa böcker som tycks lägga mer fokus på de "rätta" verktygen istället för själva essensen i häxkonsten...samhörigheten med alltet...med gudarna...med elementen...
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter om denna bok, men ska sluta nu med förhoppningen att ni blivit lockade att läsa den och då vill jag givetvis höra vad ni tyckte...:)
Tänkvärd blogg!
Bloggen som det görs reklam för är Bodypalace och tar upp det förvridna skönhetsideal som tyvärr är förhärskande i samhället idag.
När allt fler och fler unga svälter sig för att uppnå ett skönhetsideal som är allt annat än sunt så är det dags att reagera...men tyvärr tycks även detta ideal ha smugit sig in hos dem människor som borde ge de unga stöd och uppmuntran istället för att klanka ner på dem.
Mötte en kille för ett tag sedan som har två alldeles fantastiskt vackra söta underbara döttrar med en kvinna från Sydamerika. Den äldsta dottern är 10 och för ett tag sedan hade de blivit kallade till skolsköterskan för att dottern låg alarmerande nära den övre gränsen på kurvan, kurvan som talar om hur vi alla ska vara skapta...
Denna lilla tjej med sina tio år växer fortfarande, hon är inte färdigutvecklad och hon är absolut inte tjock. Jag trodde jag skulle trilla av stolen när han berättade detta.
Och vad blev resultatet av detta besök då? Jo, en osäker liten tjej som anser att hon inte duger och som inte längre äter som hon ska utan mest håglöst petar i maten. KAN MAN BLI ANNAT ÄN FÖRBANNAD??????
Jag har lagt till denna blogg i min länklista som ju iofs inte bara innehåller häxbloggar, jag tycker på något sätt att vi vurmar för samma sak...människans rätt att få vara unik...få vara sig själv...både till det yttre och det inre...
Min altarhörna!
Förhoppningsvis blir det gjort i helgen samtiigt som jag ska måla badrummet...:)
Gladgåvor!
Lika rörd och glad blev jag när jag kom hem från jobb i måndags och hittade en vacker bukett rosor på bordet som min goa tös tyckte jag skulle ha...:)
Vad skulle man gjort utan livets små glada överraskningar och de underbara människor som förmedlar dem till en...;)
Lollan: Busted!
Man skulle ju kunna tycka att hon inte skulle ha tid över för så mycket annat, men tror ni inte den lömska kvinnan har tid att smyga på stackars lilla mig? Lilla oskyldiga moi...en ensam bortglömd vovve som bara försöker underhålla sig själv lite...idag i den väldigt spännande häcken intill grannen...:)
Fullt upptagen som jag var så hörde jag inte att hon kom så jag blev ju ertappad där inne i grönskan...Försökte skrämma henne med en läskig min, vilket inte alls gick hem...Däremot tror jag hon gick på min förklaring att jag höll den stackars bortglömda trädgårdstomten sällskap...;)
Oss emellan så är min matte inte den smartaste, men rätt snäll och lite förvirrad för hon glömde snabbt bort mig till min stora lycka..:D
Ligger lågt!
Just nu väljer jag att ligga lite lågt ett tag...känner att jag glömmer bort mig själv mellan varven...Hahaha....hur lät nu det??? Nja, snarare min själ som får lida lite för man åter igen fastnar i ekorrhjulet.
Så nu är det mycket utevistelse som gäller och Gudinnans rikedomar som naturen just nu svämmar över av...:)
Dessutom har jag massor av underbara böcker att plöja igenom..:) Det är nackdelen med att ha kommit tillbaks till jobb som i mitt fall är en ständig guldgruva av magska berättelser att ösa ur...eller fördelen ska jag kanske säga...får dock inte så mycket annat gjort här hemma...;)
Ljus och kärlek till er alla fina vänner där ute..:)
Skämmigt!
Och vem är jag att sätta mig till doms över någon annan? Jag är ju egentligen inte bättre själv än den jag irriterar mig på...
Lite skämmigt att inse, men det är en del av livets lärdom och jag är glad att jag kan se det och ta det till mig...
Än en gång tack alla som delar min resa genom livet med både ris och ros...Ni är guld värda...:)
Att leva som vi lär!
Under en meditation idag mötte jag min guide Tuve och ni som följt min blogg minns kanske att jag skrev att han var starkt knuten till naturen...han uppmanade mig i alla fall att lita till min inre röst och skriva det jag kände var rätt och riktigt för mig.
Så här kommer det:
Två saker som pockat på uppmärksamhet den senaste tiden och som jag nu måste få ur mig är detta ständiga hårfärgande och dessa mängder av indianska prylar som inte ens är producerade av ursprungsbefolkningarna.
Vördar vi verkligen Moder Jord varje gång vi färgar vårt hår??? Vilka ofantliga gifter vi släpper ut bara för att stärka vårt ego.
Bryr vi oss om våra medmänniskor när vi omger oss med saker och böcker som producerats billigt i Asien, oftast av barn, och som säljer ut naturbefolkningarnas heliga traditioner???
Ja, jag har också färgat mitt hår en gång i tiden, men ju mer jag lär om häxans väg och ju mer jag försöker att leva i harmoni med allt, ju mer uppmärksam blir jag på vad jag kan göra för att hjälpa...vad jag har för ansvar i det hela....
Ja, jag har också haft bl a en drömfångare Made in Taiwan och en del böcker som ursprungsbefolkningarna ber oss att undvika...men det är samma sak där...jag har lärt mig och jag kan bara säga att jag skäms över min tidigare okunskap...däremot finns det ingen ursäkt att fortsätta när man vet....
Med handen på hjärtat systrar och bröder i väven...med visdom följer ansvar.
Är vi redo för det??? Lever vi som vi lär???
Månskenspromenad!
När jag skulle gå och lägga mig i natt och drog för gardinerna i mitt sovrum fick jag se att molnen som under dagen och kvällen täckt hela himlen nu spruckit upp och där sken hon så klart och lysande...Gudinnan i sin fullaste prakt...:)
Så jag släpade med mig en vääääldigt trött och förvirrad Lollan på en liten månskenspromenad mitt i natta och sedan sov jag så gott resten av natten..:)
Purjo- och svampgratäng!
Efter en dag fylld av tacksamhet lagade jag denna ljuvliga vegetariska gratäng, gott med bara en bit bröd till...
Purjo- och svampgratäng! ca 2 pers
1 stor purjolök i skivor
1 burk svamp
vetemjöl
mjölk
salt o peppar
riven ost
Smörj en ugnsfast form och lägg i den skivade purjon
Gör en stuvning på svampen genom att bryna svampen i lite smör i en kastrull, strö över lite mjöl och späd med mjölk till önskad konsistens, salta och peppra efter smak
Slå stuvningen över purjon och strö sist riven ost över
Gratinera i 200 grader ca en kvart
Ät med bröd till eller med en god vegetarisk filé och sallad
En dag av tacksamhet!
Dagen har i sig ändock varit en dag i tacksamhetens tecken.
Några av kryddorna jag hängt till tork var nu färdiga att läggas på burk och jag fylldes av vördnad och tacksamhet för allt gott mitt liv är fyllt av medan jag donade med det.
En grön växt och massor av citroner fyller nu mina vackra skålar som är ett arvegods från farmor och mormor. Två starka kvinnor vars närvaro jag känner extra starkt av när jag pysslar i köket, en närvaro jag är innerligt tacksam över att få känna liksom så många andras närvaro jag då och då förnimmer.
Ett ljus brann i köksfönstret och gjorde mig sällskap medan jag pysslade i mitt lilla kök...ett ljus som den goda modern alldeles säkert log åt i sin himmel...:)
Jag avslutade det hela med att tillaga en mumsig vegetarisk gratäng som jag avnjöt med en bit bröd och en bägare vin...:)
Mysiga vrår!
Igår började jag röja lite i mina prylar, sorterade bort sådant som inte länge fyller någon funktion och som någon annan nu kan ha glädje av. Så ett antal lådor plus en soffa, en klädställning och en motionscykel väntar nu på vidare transport till loppisen.
Idag har jag ändrat runt lite på de prylar jag verkligen trivs med och här kommer en liten bildkavalkad.
Välkomnande i ena hallen med lyktor från loppis
Vacker almanacka och spann i samma utförande, här med rosor tillsammans med ett värmande ljus
Mitt vackra fat med kupa och ännu ett ljus. Hjärtat med texten "Tack för att du finns" fick jag av min underbara Syster Yster häromdagen.
Ett litet bord fick inta motionscykelns plats. Här med vacker bok, blommor och ett av många skrin som finns lite här och var i mitt hem...troligtvis med en tarotlek i...;)
Ännu en mysig vrå, här med mitt magiska skrin från Mis resa till Edinburgh. Skrinet rymmer en "trollformel" som jag la i när jag fick det och magin funkar fortfarande....:)
I andra hallen har jag denna vackra orientaliska taklampa...
...så vad passade bättre än att låta de egyptiska statyetterna få flytta ut dit
Dessa vackra krukor blev perfekta till de underbara orkidéerna jag fått av bästaste NinaFina..:)
Tröst från andra sidan!
Min älskade blandrastik Fiffi lämnade detta jordeliv när hon var sju år gammal p g a en tumör på ena lungan...Jag saknade och sörjde henne enormt och förstod inte riktigt hur jag någonsin skulle komma över det och bli någorlunda hel igen.
Så en natt vaknade jag och kunde svära på att hon fanns vid min sida, doften av varm mysig hund fyllde min näsa och jag kände hur jag blev oförklarligt varm på låren och magen, som om det fanns något varmt och levande där. I nästa stund fick jag en bild av den filt hon ibland brukade sova på och som jag helt enkelt stuvat undan någonstans.
Jag gick upp och letade och hittade den strax och med den i famnen och med näsan nerborrad i den var det som om minnet av henne blev levande och hon genom det tröstade mig på det sätt hon kunde där från "andra sidan"...:)
Min sorg gick så småningom över, men det händer att hon tittar in ibland ändå...när jag tänker på henne...minns något speciellt med henne...:)
Jag tror att vi på något sätt sätter oss i förbindelse med "andra sidan" när vi tänker intensivt på en bortgången vän, som om vi med våra tankar och känslor sänder ut en signal som uppfattas där på "andra sidan" och då kommer de till oss..det är bara det att vi inte alla är lyhörda för deras närhet...men att de finns där tvivlar jag inte en sekund på...:)
Skånsk äpplekaka!
Vad passar bättre än kulen höstlik augustikväll när regnet forsar ner och blåsten viner runt knutarna än en varm mumsig äpplekaka?
Så här gör vi den i Skåne:
Äpplekaka ca 3 pers
5 skalade äpplen skurna i småbitar
kanel
strösocker
skorpmjöl
smör
Smörj en ungsfast form och lägg i hälften av äpplebitarna
Strö kanel, socker och skorpmjöl över
Lägg resterande äpplebitar över
Strö även på detta lager kanel, socker och skorpmjöl
Avsluta med hyvlat smör
Grädda i 200 graders varm ugn ca 20 minuter
Servera med vaniljsås
Ät och njut!
Gärna med lite levande ljus för riktig mysstämning
En dold häxa!
På en av bilderna fick man se ett planteringsbord i en hörna av vardagsrummet och så här stod det under bilden:
Planteringbordet har fått flytta in och bli en plats för sådant som är vackert för ögat. Krukväxten plättar i luften samsas fint med madonnan.
Vad mina häxögon skådade var dock en systers altare som för den oinvigde såg ut att vara ett vackert stilleben som smidigt smälte in i heminredningen.
På det översta planet stod en krukväxt och bredvid den en ganska stor staty till förvillan lik Madonnan, denna "Madonna" bar dock ingen huvudduk som man alltid annars ser henne med utan hennes lockar flödade fritt nerför kroppen...Gudinnan i egen hög person...:) Framför henne stod ett stort blockljus tillsammans med ett skulpterat äpple.
På hyllan under såg man spår efter Lammasfirandet...ett kakfat i två plan där det översta var fyllt med frukter och bär och det undre med säd och bröd.
Under planteringsbordet stod en stor korg fylld med stearinljus i alla sorters färger...även svarta...
Någon som tvivlar på att detta var ett häxaltare???....:)
Skövlat!
När vi närmade oss Lollans fält där de just nu håller på med rondellbygge greps jag av en oförklarlig sorg och nedstämdhet, blandat med stråk av ren panik och skräck. Inte förrän vi kom fram förstod jag känslorna som gripit mig...fem stora vackra träd var borta...kvar stod bara små stubbar vars sargade sårytor lyste vita och spöklika i mörkret...:( T o m Lollan reagerade och såg sig förrvirrat runt och gick sedan fram och luktade på stubbarna, såg sedan upp på mig med undran i sina mörka ögon.
Ja, vad ska man säga....mitt hjärta blöder...:(
Åter har Moder Jord fått stryka på foten för människans vilda framfart i en redan sönderstressad värld...Vad vinner vi på att stressa fram genom livet? Vad hoppas vi finna där vid slutet av vägen? En stor rikedom till den som kommer först, eller...? Och vad ska vi i så fall med den till? Vi kan inget ta med oss när det väl är dags att lämna detta liv...Inga fysiska ting i alla fall...
Däremot mängder av minnen gömda i hjärtats innersta...minnen som vi skapar när vi väl saktar ner, kanske t o m hoppar av det där förbannade ekorrhjulet...Minnen som vi skapar i samvaro med våra nära och kära, i samvaro med Hon Vår Stora Moder som har massor av goda gåvor att ge oss, men som de flesta av oss bara ratar...Ljuvliga levande minnen av daggvått gräs mot nakna fötter, löftesrika soluppgångar, berusande dofter skapade av allt det som så frodigt omger oss, ett stilla porlande från en glittrande fnittrande skogsbäck, glädjefyllt drillande från småfåglarna i snåren, snörvlandet från kottefamiljen som kommer i skymningen, magiska solnedgångar...
Listan kan göras hur lång som helst över allt det goda livet har att ge bara vi stannar upp i vår vansinnesfärd genom livet...
Prova...om så bara för en dag...
Busy!
Kul är det dock att vara tillbaks...älskar ju mitt jobb och tillsammans med bästa Liselotte är det bara så jäkla roligt..:D
Dessutom har jag fastnat i Agneta Sjödins senaste bok (inte fastnat som i svårt att komma vidare utan som i svår att lägga ifrån sig...;)) Flickan från Paradiset....en alldeles underbar bok om andligt uppvaknande som jag rekommenderar alla att läsa (och då har jag ändå bara läst en tredjedel hitills...;))
Som det står på bokens baksida:
En trösterik och gripande roman i Paulo Coelhos anda...
...och hans böcker är fantastiska tycker jag...:)
Glimmingehus!
I Skåne finns en gammal borg ute på Österlen, Glimmimgehus heter den och är Nordens bäst bevarade medeltida borg. Jag har varit där ute många gånger, men sist jag var där upplevde jag så mycket att jag faktiskt inte vet om jag vill ut dit igen...
Jag hade nyligen gått igenom en Reiki 1 initiering och minna sinnen var verkligen på helspänn och vidöppna och det visade sig också att jag blev väldigt mottaglig för andra sidan.
Redan när jag steg in på borggården förnam jag skuggor av det hektiska liv som en gång levts där, pigor som sprang fram och tillbaks med tunga spannar från brunnen som tronade mitt på gården, höns som flaxade hit och dit, hundar som ivrigt skällande hälsade besökande eller lojt sträckte ut sig i den högresta borgens skugga...
När vi kom in i köksregionerna slog en doft av lök och kryddor mot mig, likaså en värme från den sedan länge slocknade elden...
I ett annat rum förnam jag doften av en kvinnas rosenparfym samtidigt som en otrolig sorg och känsla av instängdhet och uppgivenhet kom över mig...
I en större sal uppfattade jag doften av gamla kläder och svett, under lager av billig parfym...stoj och glamm låg i luften, men också olycklig kärlek, svartsjuka och rivalitet....
Det värsta var dock när vi kom upp på skytteloftet...mellan stråken av krutrök som drev emot mig kände jag unga mäns förtvivlan och rädsla...unga män som egentligen bara var pojkar med hela livet framför sig...jag uppfattade ångestskrik och kvalfull död...
Just i Glimmingehus har kanske inte något vidare stort slag stått, det var väl snarare ett försvarsfäste och med den placering borgen har mitt ute på slätten kunde man ju inte direkt smyga sig på utan att bli upptäckt.
Nej, jag tror snarare att det var mitt eget sinne som, påverkat av krutdoften jag anade, vandrade vidare och uppfattade känslor som förknippas med vapen och krig...
Jag kände mig i alla fall fruktansvärt sorgtyngd och ledsen och droppen kom när jag uppfattade skuggan av en hand som hjälplöst sträckte sig mot mig ur det föflutnas täta dimmor...
Och om någon den dagen påstod sig ha sett ett spöke som flög nerför trapporna ut på gården så var det spöket jag...Det gick i hundranittio kan jag lova...Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv...Är det konstigt jag inte satt min fot där efter det???
Detta inlägg blev längre än jag tänkt från början så jag stannar vid detta och berättar mer i ett annat inlägg om andra tillfällen när avlidna och det förflutna gett sig tillkänna med hjälp av dofter.
Ni som också känner av andra sidan...hur ger den kontakten sig till känna hos er? Är det också dofter eller något annat? Berätta gärna...:)
Meddelande!
Farfar dog när jag var ett halvår gammal så honom har jag inget minne av, men min farmor och min farbror som var pappas närmsta familj var vi ofta uppe hos när jag växte upp...vi stod varandra väldigt nära.
När farfar hade dött flyttade farmor och min farbror (han skaffade aldrig familj och flyttade hemifrån utan bodde med farmor tills hon dog) till lägenhet i Helsingborg, innan dess hade de bott på först gård med djur och sedan ett mindre hus ute i Allerum...en bit utanför Helsingborg.
Jag vet inte om drömmen kanske var ett litet meddelande från farmor om att bo i lägenhet är inte så tokigt ändå...man behöver inte vara mindre i balans och harmoni med naturen för det...Farmor var väldigt mycket naturmänniska trots att hon bodde mitt i stan och hon både syltade och saftade bl a...
En annan märklig sak som hände idag var att när jag kom in i mitt sovrum efter att ha varit ute på stan en sväng så möttes jag av doften av cigarettrök och gamla kläder...ni vet så där lite vindslukt...Hör till saken att min farbror rökte som en borstbindare och farmor hade alltid malkulor i garderoben ihop med sina kläder...även sedan hon hade flyttat till ny modern lägenhet...var väl något som satt i sedan gamla tider...
Även dottern reagerade på doften för att inte prata om hundarna...:)
Oavsett om jag i drömmen och i mitt sovrum fick ett meddelande eller inte så tackar jag för besöket, det var underbart att se dem igen...:)
Min farbror var barnsligt förtjust i att läsa Kalle Anka till min och min systers stora glädje för vi fick alla hans gamla tidningar...så vad passar bättre än en bild på farmor Anka så har jag hyllat de båda...:)
Goldisar 2!
Låg och rullade runt i gräset med alla fyra benen i luften och i nästa stund for de upp och skojslogs stående på hasorna medan de kärvänligt bet varandra i hals- och nackskinnen.
Lite kul att folk stannade upp för att titta på dem...:D
Som sagt kameran låg hemma så istället blir det en bild från tidigare idag när jag flyttade ner på gräset från solstolen för att sola ryggen (ja, ni kan fortsätta kolla...ingen bild på det eländet...jag lovar...;)) Jag hade inte mer än lagt mig tillrätta med min bok förrän de båda lurventussarna kom på var sin sida och lade sig tätt intill....Det var ju inte varmt eller så...:)
Så jag fick pallra mig upp och hämta vars ett ben till dem så jag fick lite space...:)
Kluven!
Ja, som jag skrev på en väns blogg...jag är väldigt kluven vad det gäller mitt boende...vet inte från den ena dagen till den andra...trots att jag kände mig så övertygad häromdagen...:(
Känner lite att huset kommer att var så stort för mig själv och jag tror det har lite att göra med att jag aldrig bott själv, aldrig haft den där första egna lyan som var bara min och som jag boade in precis som jag ville ha den...Det har jag möjlighet till nu om jag flyttar för på något sätt blir det inte samma sak här där vi varit fler...Kommer nog mest bara att kännas...ja...tomt kanske....
Lade lite kort idag, både för boendet och min ekonomi och jag blev nog inte mycket klokare av det...mer än att i båda läggningarna var det nästan samma tio kort som kom upp. Av det drar jag slutsatsen (och det vet jag ju om också) att boendet och ekonomin går hand i hand...Och det är klart att de påverkar varandra...det är ett dyrare boende jag har idag om man räknar rent pengamässigt, men det ger ju så mycket mer...å andra sidan har jag med ett billigare boende råd att investera i en liten kolonilott...
Jaja, jag har ett tag till på mig att fundera...
Satt förresten ute och lade kort i sällskap med mina fjärilar och det blåste till rejält då och då och vid två tillfällen blåste ett kort ner på terassen...lustigt nog var det samma kort båda gångerna...Mynttvåan...:)
Lammas 2011!
Satt en stund under en gammal ek medan hundarna gosade och myste med varandra. Kände Moder Jords uråldriga visdom och kärlek strömma genom mig och fylla mig med frid och harmoni. Sjok av dimma virvlade in över gräset där vi satt, såg nästan ut som ett väsen där det svävade och böljade fram...T o m hundarna stannade upp i sin lek och betraktade under tystnad den smygande dimman som svepte in oss i en höstlik famn.
Det var en magisk stund när jag verkligen kände mig i ett med allt...:)
Under dagen har jag städat och putsat fönster...gjort rent hus för den kommande hösten...:)
Bakade också ett ljuvligt bröd pch pyntade mitt ute-altare med grönsaker, kryddor och blommor samt bröd och vin..:)
När skymningen så stilla sänkte sig hörde jag Gudinnans viskande lockande röst och jag kände att stunden för min ritual var inne.
Jag samspråkade stilla med Gudinnan och tackade av hela mitt hjärta för allt gott jag har i mitt liv, för det överflöd hon genom Moder Jord skänkt oss. Jag sände också en tanke till de på vår jord som inte lever i samma överflöd som vi..:(
Jag delade sedan bröd och vin med Gudinnan och avslutade det hela med att skänka en del av det åter till Moder Jord.
Jag hoppas ni alla haft en lika fin Lammas som jag...:)
Nymånen!
Jag skriver nog eftersom jag samtidigt har en stark och intensiv känsla av att jag var vaken när jag såg den trots att jag inte har något minne av att ha sett den igår kväll...Skumt, jag vet...
Vad jag ville komma till var att sedan jag vaknade imorse har jag haft en sådan lugn och trygg känsla inom mig och en orubblig vetskap om att det är här i huset jag hör hemma. Det är som om huset eller något annat omfamnar mig med sin glädje och värme, som om det vill få mig på andra tankar efter mina funderingar om att kanske flytta när Mi skaffar eget.
Jag har också en svag aning i minnets periferi från natten att jag har något att uträtta med mitt boende här...och att jag får all den hjälp jag behöver på alla plan för att kunna förverkliga det...:)
Så just nu tar jag en paus efter att ha putsat fönstrena rena från all flugskit, gardinerna håller på att tvättas och jag ska snart dammsuga och tvätta golven...Därefter ska jag göra en enkel energirening så ljuset och glädjen får plats igen...:)
Ett rent hus att välkomna hösten med som i kvällens Lammasritual nu så försynt knackar på dörren...:)
