Tack alla underbara vänner för ert stöd, uppmuntrande ord och varma tankar...det värmer och ger hopp...även ni som befinner er på flera mils avstånd...jag känner verkligen den healing och kraft ni skickar och era omtänksamma mail får mig att gråta så rörd blir jag...I nöden prövas verkligen vännen och jag vet var ni finns....Tack!!!

Just nu får jag mest tröst av hon som är mitt liv och min kärlek...Hennes varma kropp tätt intill min i det stora tryckande mörkret...hennes mjuka buffande med nosen mot min hals när hon vill trösta...hennes försiktiga snusande över mina tårvåta kinder...hennes galna upptåg som för en stund får mig att skratta....
Visst finns vi i familjen här för varandra och på något sätt svetsar sådant här samman en ännu mer...men ibland kan man behöva den tysta trösten...värmen och omtanken utan ord...