Sorg och glädje!
Även den sveptes i en näsduk och fick göra de andra sällskap under syrenbuskarna.
I morse efter några få oroliga timmar av sömn, vaknade både jag och Lollan av en smäll mot mitt sovrumsfönster. En liten gråsparv hade flugit in i det och bröt nacken...ja, vad finns det att säga...mer än att det börjar bli trångt under syrenbuskarna...(galghumor)
Vädret är grått och trist idag och med tanke på vad som hänt på sista tiden med döda råttor...två av våra låntagare som hastigt gått bort...min systers kamp och nu gråsparven...så undrar jag vad livet egentligen vill säga mig...Det känns som om Den Mörka rör sig i min närhet...som om hon vll mig något...
I natt är det Svartmåne...en natt som tillhör den mörka aspekten av Gudinnan och jag har betsämt mig för att i natt göra en "resa" ner till hennes rike...jag måste få veta vad hon vill...
Gick en långrunda i det grå vädret med Lollan för att skingra tankarna lite och mötte en ung mamma med en liten i barnvagn och en som sprang bakefter samt en stor svart hund. Givetvis skulle hundarna hälsa på varandra och den lilla killen som hade sprungit bakefter kiknade av skratt när hundarna busade...:) Ett så underbart bubblande befriande skratt att man inte kunde låta bli att skratta med....samtidigt sprack molnen upp för en kort stund och solen sken...:)
Det sägs att vi har något att lära av alla människor vi möter eller att de har någon form av budskap till oss...
Trots det mörker som råder i min närhet just nu så finns livet, ljuset och glädjen ändå...Det är så livet är...det stannar inte upp...och jag FÅR lov att även känna glädje...
Makan till en man som nyligen avled hastigt gör allt hon kan för att överleva och ett sätt för henne är hennes humor. Någon tanklös vän i hennes närhet påpekade då att det var opassande att skämta och skratta...hennes man var ju död...
Jag önskar att hon också får möta någon med ett glädjebudskap som jag gjorde i den unga mamman med sina barn och sin hund...
Vilken härlig blandning :)Döden precis som livet är ngt vi måste gå igenom vare sig vi vill eller inte. Men det är inte nödvändigt att gå och vara sorgsen hela tiden, man måste ta tillvara glädjeämnen och skratt också, försöker jag också göra mitt i sorgen och vill då folk anse mig för känslokall och inte visar tillräckligt med sorg, men så låt dom! Jag kan inte sörja 24 timmar om dygnet, sorgen är med mig hela tiden vare sig jag skrattar eller gråter ändå. Låt mig få ha mina glädjestunder och njuta av sol och glada barnskratt och allt vad min dotter hittat på under dagen som är så fyllt av liv och livsglädje :)
Död och sorg är oerhört jobbigt, men det är viktigt att finna de små glädjeämnena i livet just då, för att se att allt har en balans - mitt i allt ljus finns mörker, och mitt i allt mörker finns ljus. Allt är inte grått, och det blir bättre.
Kramar!
Usch...ibland är det som om livet jäklas med en, en olycka följs av flera och det är då man börjar undrar vad meningen egentligen är med allt. Jag brukar intala mig själv att Livet är en gåva och meningen är att vi ska skratta och vara lyckliga, värdesätta livet. Det är svårt när tragiska händelser sätter allt på sin spets - men vad vore livet utan glädje? Livet är skört och mörkt ibland men det finns alltid ett ljus! Oj, vad det är svårt att förmedla vad man menar i ett kort inlägg. Kämpa på - det kommer att bli bättre!
kramar
