I dag mötte jag min Aluma-försäljare utanför Willys och han var så glad så det riktigt lyste om honom...han hade fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet vilket han väntat på i många långa år....
För er som inte vet så är Aluma de hemlösas tidning som säljs här nere i Skåne...tror dock den gått ihop med den som säljs i Göteborg för nu hette den visst Faktum...men i alla fall...jag kallar denne man "min Aluma-försäljare" för jag har alltid under många år handlat tidningen av just honom. Från början stod han troget utanför Ikea i Malmö i såväl regn och rusk som strålande sol och alltid lika glad...trots det liv han levde så ansåg han att det alltid fanns något att glädjas åt under en dag...man kunde alltid hitta en anledning att le...Jag har ofta tänkt på honom när livet kännts motigt...
Så flyttade ju Ikea för något år sedan och han var plötsligt borta...:( För ett år sen upptäckte jag honom igen och då här nere i Trelleborg...:)
Han blev hemlös och därmed uteliggare med alla problem det innebar för cirka åtta år sedan och började då med att sälja Aluma...idag har han varit drogfri i mer än fyra år och fick med det sitt förstahandskontrakt..:)
Han bestämde sig dock för att sälja tidningen året ut eftersom han ville få en möjlighet att berätta för dem som ständigt köper den av honom att allt nu ordnat sig...han kände att han ville dela denna glädje med de som under alla år stöttat honom och trott på honom...som gjort detta möjligt...
Det kändes verkligen skönt i hjärteroten att se hans rena sanna glädje...och värmen och uppriktigtheten i kramen han gav mig gjorde mig alldeles tårögd...:)
Människor kommer in i ens liv av olika anledningar...en del stannar längre tid...andra är bara på genomresa....hur det än är med det så lämnar de alla mer eller mindre märkbara spår...
Jag vet inte om Alumaförsäljarens och mina vägar kommer att korsas igen, men han har definitivt lämnat märkbara spår i mitt hjärta och det är jag så tacksam för...