Goldisar!
Lollan har inte tid att gästblogga nu så jag gör ett litet inlägg om henne och hennes kompis Siena som är här nu en vecka eftersom familjen hennes lämnat ett regnigt Sverige för ett soligt Mallorca..:)
I en hel kvart satt Lollan i fredags vid fönstret med sin nya leksak i munnen och väntade...och väntade...och väntade...Snacka om total lycka när Si äntligen kom...:)
Dock är Lollan inte riktigt nöjd med att hon måste dela med sig av kärlek, omtanke, mormor och godis...;)
Sista bilden visar den fina presenten jag fick av Nina för att jag har hennes lilla guldklimp här...duschcreme och parfym från Bodyshop...:)
I en hel kvart satt Lollan i fredags vid fönstret med sin nya leksak i munnen och väntade...och väntade...och väntade...Snacka om total lycka när Si äntligen kom...:)
Dock är Lollan inte riktigt nöjd med att hon måste dela med sig av kärlek, omtanke, mormor och godis...;)
Sista bilden visar den fina presenten jag fick av Nina för att jag har hennes lilla guldklimp här...duschcreme och parfym från Bodyshop...:)
Loppisfynd!
Var på loppis igår och fyndade en liten vas i glas till mina vackra rosor jag brukar ha på soffbordet. Jag betalade den hutlösa summan 2 kronor för den...;)
För 30 kronor fick jag en fin pajform som jag saknat länge. Hade en sådan innan, men med äpplen på...tyvärr råkade locket gå i golvet en dag, men själva formen finns kvar...dock som fågelbad numera.
Så jag blev nöjd och glad öven denna blåbärspajformen jag hittade...:)
För 30 kronor fick jag en fin pajform som jag saknat länge. Hade en sådan innan, men med äpplen på...tyvärr råkade locket gå i golvet en dag, men själva formen finns kvar...dock som fågelbad numera.
Så jag blev nöjd och glad öven denna blåbärspajformen jag hittade...:)
Fjärilar i massor!
Önskar ni alla kunde se mina vackra syrenbuddlejor som är alldeles fulla av fjärilar. Har försökt att ta några bilder, men de gör de verkligen inte rättvisa.
Det som syns som svarta föremål på bilderna är fjärilar. När där är som mest under dagen sitter det i snitt två fjärilar på varje blomkolv. Alldeles hänförande är det...:)
De sista bilderna visar en vacker amiral...han tog tid på sig men slutligen slog han ut sin fantastiska vingprakt...:)
Det som syns som svarta föremål på bilderna är fjärilar. När där är som mest under dagen sitter det i snitt två fjärilar på varje blomkolv. Alldeles hänförande är det...:)
De sista bilderna visar en vacker amiral...han tog tid på sig men slutligen slog han ut sin fantastiska vingprakt...:)
Lammas!
Imorgon är det Lammas eller Lughnasad som den också kallas, denna den första av tre skördehögtider.
Jag har tänkt baka bröd med basilika och soltorkade tomater under dagen, kanske ströva med vovvarna på en långrunda och sedan på kvällen hålla min ritual där jag offrar av brödet som tack för det vi mottagit och för att säkra årets resterande skördar.
På wicca.nu nämner Onn detta på ett så fint sätt tycker jag...
Särskilt som vi numera lever i en tid då man kan få tag på i stort sett vilken mat som helst när som helst på året kan det vara bra att göra den här rituella kopplingen till hur viktigt det faktiskt är att vi lyckas odla det vi behöver, och att vår överlevnad i slutändan beror på naturen och årstidernas växlingar.
Återkommer en annan dag med bilder på mitt pyntade altare.
En underbar Lammas önskar jag er alla fina systrar och bröder i väven...
Framtidsfunderingar!
Lämnade en del av mitt förflutna bakom mig när jag flyttade från en liten kommun till en större för några år sedan. Allt kändes toppen och jag kunde andas för första gången på länge kändes det som. Jag kunde vara jag utan att dömas eller baktalas...jag kunde vara anonym om jag ville det...
Så öppnades dörren till det förflutna lite på glänt...missförstå mig inte...det förflutna bär även på vackra fina minnen och saker...men i denna lilla glipa som öppnats kom en del skit med av bara farten och jag känner mig åter igen missförstådd, förtalad och dömd på lösa grunder...:(
Mitt hem känns inte längre som den varma ljusa fristad jag alltid kännt det som...dåliga energier har smugit sig in...Jag vet att jag kan fixa det själv med rening och positiv förstärkelse, men det känns ändå som om det kanske är dags att åter igen ta ännu ett steg.
Dottern min kommer troligtvis flytta till eget innan nästa sommar och då känns huset ändå lite för stort för mig, dessutom är det kallt som attan på vintern trots att man betalar så fruktansvärt mycket i elkostnad.
Vet dock att jag skulle sakna trädgården något enormt...har bott i lägenhet så många gånger och jag känner mig halv utan kontakten med Moder Jord, känner mig avskuren min livsnerv helt enkelt...:(
Underbaraste vännen Nina kom dock med en klok idé...flytta till lägenhet och istället skaffa en liten kolonilott...:)och den idén känns vettigare ju mer jag tänker på den...:) Varmt och skönt på vintern, ingen snöskottning eller hög elkostnad...och en alldeles egen liten grönskande oas att ta sig till när andan faller på (vilket innebär från feb/mars till nov..:))
Det blir också ett sätt att börja på nytt med mitt nya liv...ett liv som innebär singel på riktigt utan någon annan att ta hänsyn till mer än mig själv...
Det blir också ett sätt att åter igen stänga den där dörren och denna gång låsa ordentligt med dubbla lås och slänga bort nyckeln...:)
Jag har nått dithän idag att jag vet mitt värde, jag behöver inte stå i skuggan av någon annan...jag har lika mycket rätt som alla andra att andas, leva, älska, vara lycklig...:)
Jag menar inte att såra någon med detta inlägg...och det riktar sig heller inte till någon specifik...men det finns saker jag inte kan förklara...det får stanna vid det...
Jag behöver göra så här för att kunna hålla fast vid den fria lyckliga kvinna jag blivit och som jag tänker fortsätta vara...:)
Önskar er alla som korsat min väg genom livet all kärlek och glädje och om ni önskar mig detsamma så låter ni mig gå och leva mitt liv som jag önskar...
Så öppnades dörren till det förflutna lite på glänt...missförstå mig inte...det förflutna bär även på vackra fina minnen och saker...men i denna lilla glipa som öppnats kom en del skit med av bara farten och jag känner mig åter igen missförstådd, förtalad och dömd på lösa grunder...:(
Mitt hem känns inte längre som den varma ljusa fristad jag alltid kännt det som...dåliga energier har smugit sig in...Jag vet att jag kan fixa det själv med rening och positiv förstärkelse, men det känns ändå som om det kanske är dags att åter igen ta ännu ett steg.
Dottern min kommer troligtvis flytta till eget innan nästa sommar och då känns huset ändå lite för stort för mig, dessutom är det kallt som attan på vintern trots att man betalar så fruktansvärt mycket i elkostnad.
Vet dock att jag skulle sakna trädgården något enormt...har bott i lägenhet så många gånger och jag känner mig halv utan kontakten med Moder Jord, känner mig avskuren min livsnerv helt enkelt...:(
Underbaraste vännen Nina kom dock med en klok idé...flytta till lägenhet och istället skaffa en liten kolonilott...:)och den idén känns vettigare ju mer jag tänker på den...:) Varmt och skönt på vintern, ingen snöskottning eller hög elkostnad...och en alldeles egen liten grönskande oas att ta sig till när andan faller på (vilket innebär från feb/mars till nov..:))
Det blir också ett sätt att börja på nytt med mitt nya liv...ett liv som innebär singel på riktigt utan någon annan att ta hänsyn till mer än mig själv...
Det blir också ett sätt att åter igen stänga den där dörren och denna gång låsa ordentligt med dubbla lås och slänga bort nyckeln...:)
Jag har nått dithän idag att jag vet mitt värde, jag behöver inte stå i skuggan av någon annan...jag har lika mycket rätt som alla andra att andas, leva, älska, vara lycklig...:)
Jag menar inte att såra någon med detta inlägg...och det riktar sig heller inte till någon specifik...men det finns saker jag inte kan förklara...det får stanna vid det...
Jag behöver göra så här för att kunna hålla fast vid den fria lyckliga kvinna jag blivit och som jag tänker fortsätta vara...:)
Önskar er alla som korsat min väg genom livet all kärlek och glädje och om ni önskar mig detsamma så låter ni mig gå och leva mitt liv som jag önskar...
Test: Vilket tarotkort är du?
En ny mysig häxblogg hittade jag hos Vaetrr och man måste ju bara älska namnet på bloggen Opening the broomcloset...:)
Där hittade jag denna test och var ju tvungen att göra det...:)
Där hittade jag denna test och var ju tvungen att göra det...:)
Hope, expectation, Bright promises.
The Moon is a card of magic and mystery - when prominent you know that nothing is as it seems, particularly when it concerns relationships. All logic is thrown out the window.
The Moon is all about visions and illusions, madness, genius and poetry. This is a card that has to do with sleep, and so with both dreams and nightmares. It is a scary card in that it warns that there might be hidden enemies, tricks and falsehoods. But it should also be remembered that this is a card of great creativity, of powerful magic, primal feelings and intuition. You may be going through a time of emotional and mental trial; if you have any past mental problems, you must be vigilant in taking your medication but avoid drugs or alcohol, as abuse of either will cause them irreparable damage. This time however, can also result in great creativity, psychic powers, visions and insight. You can and should trust your intuition.
What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.
Kryddskörd!
Skördade mynta och basilika igår som nu hänger på tork i tvättstugan.
Ser nästan fam emot kulna höstkvällar när jag kan njuta av hett myntate och bröd med basilika och soltorkade tomater i...och se tillbaka på en ljuvlig sommar...:)
Ser nästan fam emot kulna höstkvällar när jag kan njuta av hett myntate och bröd med basilika och soltorkade tomater i...och se tillbaka på en ljuvlig sommar...:)
Fina saker!
Måste ju lägga upp bilder på den vackra burken jag köpte på båten till Helsingfors, Four seasons heter burken och innehöll från början chocolate chip cookies...:) På var sida av burken finns en bild på en kvinna i den årstidens utsmyckningar och för mig blev det Gudinnan i de olika årstidernas skepnader...Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska kunna ha den till...
Idag fick jag också min älsklingsparfym Vanilla från Body Shop, som min goa dotter tyckte jag var värd...:)
Gudinnan i vårens klädnad...
...smyckad i sommarens fägring...
...här i höstens mustiga färger...
...och slutligen iklädd vinterskrud...:)
Favoritdoften..:)
Kryssning!
Var på kryssning till Helsingfors i helgen med Mi, Nina och Emelie och det var enormt roligt och avkopplande...:)
Efter diverse bilproblem *fniss* kom vi så äntligen iväg vid halvniosnåret och vid halv tre kom vi till Tullinge där supersnälla Conny ställde upp och skjutsade oss till Värtahamnen där båten avgick.
Och jag måste säga att jag hade ingen aning om vilken underbart vacker plats Stockholms skärgård är...:)
Buffén ombord var väl inte den mest smakrika...mycket, ja...men ganska intetsägande...men vi blev mätta ändå...:)
Lite toalettproblem uppstod sådär vid femsnåret på morgonen...:), men annars gick resan smärtfritt både dit och hem.
I Helsingfors var det inte så mycket aktivitet söndag som det var, men vi fick i alla fall sett den vackra vita Domkyrkan, dock bara på utsidan...men vi kunde gå in i den otroligt fina Uspenskijkatedralen...den största ortodoxa kyrkan i Västeuropa. Där köpte vi ljus och tände...jag brukar göra det när jag besöker kyrkor, tycker det är en vacker gest...
Sedan blev det lite shopping på Forum och Stockman, och på Esplanaden hittade vi en bedårande liten julbutik...Kändes dock lite märkligt så där mitt i sommaren...:)
Trångt var det på Esplanaden eftersom de visst hade något jippo med snabba bilar just då...
Resan hem blev lika rolig som ditresan och efter lite missförstånd fick jag så äntligen krama på goa fina Inki som kom och hämtade oss eftersom Conny börjat jobba.
En snabb fika hos min fina vän Sussie hanns också med innan hemfärden och på väg ner körde vi ikapp Marcus som lämnat Sthlm en timme innan oss och så åt vi middag tillsammans med honom...:)
Tack för en helt underbar fantastisk helg alla inblandade...:)
Nedan följer en bildkavalkad av vår härliga helg och på min fina son och hans grymt snygga rullande arbetsplats..:)
Efter diverse bilproblem *fniss* kom vi så äntligen iväg vid halvniosnåret och vid halv tre kom vi till Tullinge där supersnälla Conny ställde upp och skjutsade oss till Värtahamnen där båten avgick.
Och jag måste säga att jag hade ingen aning om vilken underbart vacker plats Stockholms skärgård är...:)
Buffén ombord var väl inte den mest smakrika...mycket, ja...men ganska intetsägande...men vi blev mätta ändå...:)
Lite toalettproblem uppstod sådär vid femsnåret på morgonen...:), men annars gick resan smärtfritt både dit och hem.
I Helsingfors var det inte så mycket aktivitet söndag som det var, men vi fick i alla fall sett den vackra vita Domkyrkan, dock bara på utsidan...men vi kunde gå in i den otroligt fina Uspenskijkatedralen...den största ortodoxa kyrkan i Västeuropa. Där köpte vi ljus och tände...jag brukar göra det när jag besöker kyrkor, tycker det är en vacker gest...
Sedan blev det lite shopping på Forum och Stockman, och på Esplanaden hittade vi en bedårande liten julbutik...Kändes dock lite märkligt så där mitt i sommaren...:)
Trångt var det på Esplanaden eftersom de visst hade något jippo med snabba bilar just då...
Resan hem blev lika rolig som ditresan och efter lite missförstånd fick jag så äntligen krama på goa fina Inki som kom och hämtade oss eftersom Conny börjat jobba.
En snabb fika hos min fina vän Sussie hanns också med innan hemfärden och på väg ner körde vi ikapp Marcus som lämnat Sthlm en timme innan oss och så åt vi middag tillsammans med honom...:)
Tack för en helt underbar fantastisk helg alla inblandade...:)
Nedan följer en bildkavalkad av vår härliga helg och på min fina son och hans grymt snygga rullande arbetsplats..:)
Hemma igen!
Ursäkta dålig uppdatering...har varit iväg på kryssning med Mi och fina vännerna Nina och Emelie...:)
Återkommer imorgon med mer uppdatering plus bilder för nu är jag så trött och ska sova...:)
Cirkeln!
Det allra bästa med att ha semester är alla böcker man hinner beta av från "att läsa"listan..:)
En sådan är Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elegren...(Ett tips till dessa båda författare är väl kanske att skriva under en gemmensam psedonym som är lite lättare att komma ihåg...;))
Redan innan boken kom ut i april i år pratades det om den i nivå med Harry Potter och Twilight-sagan...vilket jag kan tycka är synd....Varför kan inte bara en bok få lov att vara en bok...få lov att visa att den står för något eget...få en chans att låta läsaren bilda sig en egen uppfattning utan att på förhand förvänta sig något speciellt???Varför måste det hela tiden jämföras???
Hur som helst är boken väldigt bra...spänning från början till slut och svår att lägga ifrån sig och här följer handlingen i korthet:
Under en natt när månen lyser mystiskt röd i ett litet brukssamhälle i Bergslagen förs sex tjejer till den gamla nedlagda dansbanan. Ingen av de vet hur de kom dit, vad de gör där och varför de överhuvudtaget förts samman eftersom de alla är så olika som sex tjejer kan vara.
Det visar sig snart att de alla är häxor, De utvalda, som enligt en gammal profetia ska ta upp kampen mot en uråldrig ondska. Om de ska ha en chans mot ondskan som nu börjar vakna måste de samarbeta för utan varandra kommer de inte att överleva.
Det som jag tycker gör denna boken så otroligt fängslande och bra är faktiskt inte själva magin i det hela utan snarare resan man gör tillsammans med dessa sex individer med så olika bakgrunder och levnadsöden och den kamp det är för de alla att verkligen hålla ihop och få samarbetet att fungera trots sina många olikheter.
Cirkeln är den första i en trilogi där följande böcker heter Eld och Nyckeln...
Så om man struntar i hur denna bok lyfts till skyarna och istället närmar sig den med öppet sinne och oförutfattade meningar så har man en givande läsupplevelse framför sig...om man däremot är inställd på magi och mystik a la Rowling och Meyer så blir man nog besviken...Jag tycker inte de går att jämföra...Cirkeln står i en klass för sig och det är menat som en komplimang...:)
En sådan är Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elegren...(Ett tips till dessa båda författare är väl kanske att skriva under en gemmensam psedonym som är lite lättare att komma ihåg...;))
Redan innan boken kom ut i april i år pratades det om den i nivå med Harry Potter och Twilight-sagan...vilket jag kan tycka är synd....Varför kan inte bara en bok få lov att vara en bok...få lov att visa att den står för något eget...få en chans att låta läsaren bilda sig en egen uppfattning utan att på förhand förvänta sig något speciellt???Varför måste det hela tiden jämföras???
Hur som helst är boken väldigt bra...spänning från början till slut och svår att lägga ifrån sig och här följer handlingen i korthet:
Under en natt när månen lyser mystiskt röd i ett litet brukssamhälle i Bergslagen förs sex tjejer till den gamla nedlagda dansbanan. Ingen av de vet hur de kom dit, vad de gör där och varför de överhuvudtaget förts samman eftersom de alla är så olika som sex tjejer kan vara.
Det visar sig snart att de alla är häxor, De utvalda, som enligt en gammal profetia ska ta upp kampen mot en uråldrig ondska. Om de ska ha en chans mot ondskan som nu börjar vakna måste de samarbeta för utan varandra kommer de inte att överleva.
Det som jag tycker gör denna boken så otroligt fängslande och bra är faktiskt inte själva magin i det hela utan snarare resan man gör tillsammans med dessa sex individer med så olika bakgrunder och levnadsöden och den kamp det är för de alla att verkligen hålla ihop och få samarbetet att fungera trots sina många olikheter.
Cirkeln är den första i en trilogi där följande böcker heter Eld och Nyckeln...
Så om man struntar i hur denna bok lyfts till skyarna och istället närmar sig den med öppet sinne och oförutfattade meningar så har man en givande läsupplevelse framför sig...om man däremot är inställd på magi och mystik a la Rowling och Meyer så blir man nog besviken...Jag tycker inte de går att jämföra...Cirkeln står i en klass för sig och det är menat som en komplimang...:)
Lollan: Karlar *suck*!
Idag var jag en tur i skogen, vilket är rikitgt mysigt...:) Lillmatte jobbade så det var bara jag och stormatte. Och oss emellan är det rätt skönt, för både jag och stormatte är av den lite slöa och sävliga sorten som kan behöva ta lite tid på oss...
Rätt som vi spankulerade runt där i vår egen takt så blev vi omsprungna eller snarare nersprungna av två flåsande, stånkande och stönande STORA människovarelser av hankön. Jag hörde hur matte muttrade något om desperata och medelålderskris...Vet ju att hon inte har så mycket till övers för hanar och vem kan klandra henne...Själv stötte jag på en goldengrabb en stund senare...Riktigt spacead typ alltså och han dök direkt på rumpan på mig...Jag menar...kom igen...kan vi lära känna varandra först lite kanske??? *suck*
Jag var tvungen att ge honom ett litet tjuvnyp så han skulle fatta...men gjorde han det? Nä, och det var det väl ingen som hade trott heller...
Det är bara att konstatera att hanar med hjärna är en utdöende ras...både när det gäller människor och hundar...där är jag och min matte överens...;)
Resten av skogsrundan ägnade jag mig åt lite andjakt i vassen till mattes förargelse...men hallå...det ligger i mina gener....jag kan inte hjälpa det...;)
Nu ska jag snart sträcka ut mig på min madrass mätt och belåten som jag är och ganska trött...:)
Rätt som vi spankulerade runt där i vår egen takt så blev vi omsprungna eller snarare nersprungna av två flåsande, stånkande och stönande STORA människovarelser av hankön. Jag hörde hur matte muttrade något om desperata och medelålderskris...Vet ju att hon inte har så mycket till övers för hanar och vem kan klandra henne...Själv stötte jag på en goldengrabb en stund senare...Riktigt spacead typ alltså och han dök direkt på rumpan på mig...Jag menar...kom igen...kan vi lära känna varandra först lite kanske??? *suck*
Jag var tvungen att ge honom ett litet tjuvnyp så han skulle fatta...men gjorde han det? Nä, och det var det väl ingen som hade trott heller...
Det är bara att konstatera att hanar med hjärna är en utdöende ras...både när det gäller människor och hundar...där är jag och min matte överens...;)
Resten av skogsrundan ägnade jag mig åt lite andjakt i vassen till mattes förargelse...men hallå...det ligger i mina gener....jag kan inte hjälpa det...;)
Nu ska jag snart sträcka ut mig på min madrass mätt och belåten som jag är och ganska trött...:)
Ljuvlig dag!
En trött liten tjej ville sova lite längre i morse, så snälla mamma ställde upp med skjuts till jobb så hon inte kom försent...:) Tog sedan Lollan på ett morgondopp och fick samtidigt se Sedov lämna hamn...stolt och majestätiskt gled hon ut och styrde kosan mot öppet hav och nya äventyr...:) Det var lite märkligt att se detta stora vackra skepp bli allt mindre och mindre mot horisonten...
Väl hemma tillbrigades dagen i trädgården...Rensade här och tuktade där...allt medan fåglar, fjärilar och humlor svirrade omkring mig..:)
En vacker påfågelsöga kom och satte sig och vilade på spannen bredvid mig och en stund senare landade en liten gråsparv en decimeter från min hand...:) Det är ljuvligt underbart att vara så ett med naturen...att känna att vi alla samspelar tillsammans...:)
Grälade på en liten fågel som lurade i fjärilsbusken och upplyste honom om att det fanns mat på fågelbordet så han kunde gott låta de stackars fjärilarna vara ifred, som tyvärr börjar bli allt mindre och mindre i antal för vart år som går...:( Han tjattrade lite upproriskt tillbaks, men flög sedan bort till sitt matbord...:)
Nu funderar jag lite på att köra till tippen...fast jag ska ju ha något att göra imorgon och det är onödigt att köra iväg enkom för det...Så det får bli imorgon..:)
Så jag slår väl mig istället ner i min härliga trädgård med en bok och njuter av livet helt enkelt...:)
Väl hemma tillbrigades dagen i trädgården...Rensade här och tuktade där...allt medan fåglar, fjärilar och humlor svirrade omkring mig..:)
En vacker påfågelsöga kom och satte sig och vilade på spannen bredvid mig och en stund senare landade en liten gråsparv en decimeter från min hand...:) Det är ljuvligt underbart att vara så ett med naturen...att känna att vi alla samspelar tillsammans...:)
Grälade på en liten fågel som lurade i fjärilsbusken och upplyste honom om att det fanns mat på fågelbordet så han kunde gott låta de stackars fjärilarna vara ifred, som tyvärr börjar bli allt mindre och mindre i antal för vart år som går...:( Han tjattrade lite upproriskt tillbaks, men flög sedan bort till sitt matbord...:)
Nu funderar jag lite på att köra till tippen...fast jag ska ju ha något att göra imorgon och det är onödigt att köra iväg enkom för det...Så det får bli imorgon..:)
Så jag slår väl mig istället ner i min härliga trädgård med en bok och njuter av livet helt enkelt...:)
Tillägg!
Ett litet tillägg till förra inlägget är väl kanske på sin plats...
Fick en kommentar om att bilderna var fina och jag måste då givetvis erkänna att det är Milena som tagit de...:) Förutom de två följande som visar mästerfotografen i egen hög person..:D Hon har lite svårt att variera sin pose dock...;)
Så...nöjd nu, gumman...?;)
Fick en kommentar om att bilderna var fina och jag måste då givetvis erkänna att det är Milena som tagit de...:) Förutom de två följande som visar mästerfotografen i egen hög person..:D Hon har lite svårt att variera sin pose dock...;)
Så...nöjd nu, gumman...?;)
En ryss på besök!
Inspirerad av fina vännen Cillas blogginlägg om koggen i Malmö kommer här ett inlägg från hamnen i Trelleborg där STS Sedov just nu ligger för ankare...Ett 90 år gammalt ryskt skepp...världens största windjammer...:) (som jag tror kan översättas med segelfartyg med skrov av järn eller stål.)
Det var riktigt maffigt att se henne lägga till i hamnen i förmiddags där besättningen mottogs av allehanda "viktiga" folk i kommunen, musikkår, vikingar och publik. Enligt tradition tar man emot maritima gäster med bröd och vad blir det då om man anlöper en hamn i Skåne? Jo, spettkaka...vad annars...:)
När Mi kom från jobb tog hon, jag och min kära pappa en tur ner för att gå ombord och kolla och som tur var var besättningen inte lika gammal som skeppet...;) Nedan följer lite bilder.
Innan på dagen hade jag och Lollan varit en sväng ner i stan för jag skulle väga henne hos veterinären och givetvis ville hon svalka sig i fontänen på torget där en hel del sailors var samlade. Jag tror inte en hund blivit så fotad som min lilla linslus idag..:) (Möjligen Lassie då under sina glansdagar...;))
Vemod!
Häromdagen läste jag på BlueRains blogg att hon kände att hösten börjar närma sig och jag måste säga att jag är böjd att hålla med henne...Också jag känner en aning av höst i luften, ett vemodigt drag i den milda sommarvinden som smeker min kind...:(
Kanske beror det på det höstlika vädret som är i Skåne just nu...kanske beror det på att för varje år som går blir jag mer och mer känslig och lyhörd för naturens skiftningar...ett tecken som bara stärker mig i att jag för mig, valt den rätta vägen i livet...ett liv tillägnat de uråldriga visas dolda kunskap...ett liv i samklang med naturen och den stora allomfattande närvaron...
Ju längre jag vandrar på de uråldrigas stig...ju mer öppen för andra världar känner jag att jag blir...jag förnimmer röster från forna dagar i vindens sus...uppfattar dofter från sedan länge slocknade eldar...anar skuggor från bortglömda hädangångna själar...
Kanske är det minnen från dagar i ett förflutet liv när planeringen inför stundande hårda tider gjorde att man hela tiden måste vara vaksam på minsta nyansskiftning i naturen...i vädret...som gör att jag märker av årstidernas växlingar tydligare...
Visst kan det tyckas galet att känna höstens andetag mitt i sommarens lustfyllda glädje, men är det inte lite så livet är i allt? Mitt i glädjen finns även ett korn av sorg...mitt i livet finns även en bit av döden närvarande...
Kan vi bara ta till oss den kunskapen och förstå den balans som livet hela tiden försöker upprätthålla så tror jag det levande livet blir lättare att uthärda även i motgång...
Var ute med Lollan en runda nu och såg att rönnens frukter redan skiftar i rött...grenarna är tyngda av stora klasar lysande röda bär...vilket tyder på ännu en lång hård vinter...
Och det är faktiskt bara ett par veckor kvar till ännu en häxsabbat...nämligen Lughnasad eller Lammas...som är den första av årets tre skördehögtider...
Nog om det....i morgon är den första dagen av tjugoen underbara lata dagar som ligger framför mig...:)
Ta hand om er alla fina underbara människor därute och lev och älska här och nu...:)
Kanske beror det på det höstlika vädret som är i Skåne just nu...kanske beror det på att för varje år som går blir jag mer och mer känslig och lyhörd för naturens skiftningar...ett tecken som bara stärker mig i att jag för mig, valt den rätta vägen i livet...ett liv tillägnat de uråldriga visas dolda kunskap...ett liv i samklang med naturen och den stora allomfattande närvaron...
Ju längre jag vandrar på de uråldrigas stig...ju mer öppen för andra världar känner jag att jag blir...jag förnimmer röster från forna dagar i vindens sus...uppfattar dofter från sedan länge slocknade eldar...anar skuggor från bortglömda hädangångna själar...
Kanske är det minnen från dagar i ett förflutet liv när planeringen inför stundande hårda tider gjorde att man hela tiden måste vara vaksam på minsta nyansskiftning i naturen...i vädret...som gör att jag märker av årstidernas växlingar tydligare...
Visst kan det tyckas galet att känna höstens andetag mitt i sommarens lustfyllda glädje, men är det inte lite så livet är i allt? Mitt i glädjen finns även ett korn av sorg...mitt i livet finns även en bit av döden närvarande...
Kan vi bara ta till oss den kunskapen och förstå den balans som livet hela tiden försöker upprätthålla så tror jag det levande livet blir lättare att uthärda även i motgång...
Var ute med Lollan en runda nu och såg att rönnens frukter redan skiftar i rött...grenarna är tyngda av stora klasar lysande röda bär...vilket tyder på ännu en lång hård vinter...
Och det är faktiskt bara ett par veckor kvar till ännu en häxsabbat...nämligen Lughnasad eller Lammas...som är den första av årets tre skördehögtider...
Nog om det....i morgon är den första dagen av tjugoen underbara lata dagar som ligger framför mig...:)
Ta hand om er alla fina underbara människor därute och lev och älska här och nu...:)
Sommarrock 2011 med The Ark!
Hade en supertrevlig kväll i Svedala igår med underbar mat och dryck hos bästaste Ninafina och sedan öl och mingel på Sommarrocken tillsammans med våra vackra döttrar...:)
Kvällen avslutades med The Ark som vi såg för första gången i öltältet på Sommarrocken i Svedala för elva år sedan, så det var ju givet att också se deras avskedkonsert på samma ställe, men nu på stora scenen...:)
En väldigt klok man, Ola Salo...Brandtalet om att strunta i vad alla andra tycker och tänker om en och att följa sitt eget val...lyssna till sitt inre...att följa sitt hjärta...gick rakt in i min själ och jag fylldes av stolthet över att vara den jag är...att jag vågar gå min egen väg trots att det finns människor som tycker jag är alldeles för flummig och konstig...men jag tycker synd om de för de är rädda små figurer som inte vågar kasta av sig normalitetens trånga kostym....Tack för de peppande orden, Ola...:)
Efter den långa promenaden hem kissnödiga och på trötta ben och ömmande fötter blev det en runda med vovvisarna och sedan mumsade vi glass, jordgubbar och hallon så där mitt i natten..:) Nattbadet i poolen hoppade vi dock över...:)
Tack underbara vänner för en kanonkväll...nu ser vi fram emot nästa helg och Finlandskryssnng...och en snabbvisit hos goa Stockholmsvännerna...Suz, Conny och Inki...:)
Kvällen började med Cosmos as usual...;)
Varför hamnar vi kvinns alltid i köket för???
Mumsiga minipizzor som var och en komponerade efter tycke och smak...
Finaste vännen ever..:)
En av två pizzasugna goldisar...:)
Coola...;)
Riktigt bra spelning...
Vacker fallen ängel...:)
Kvällen avslutades med The Ark som vi såg för första gången i öltältet på Sommarrocken i Svedala för elva år sedan, så det var ju givet att också se deras avskedkonsert på samma ställe, men nu på stora scenen...:)
En väldigt klok man, Ola Salo...Brandtalet om att strunta i vad alla andra tycker och tänker om en och att följa sitt eget val...lyssna till sitt inre...att följa sitt hjärta...gick rakt in i min själ och jag fylldes av stolthet över att vara den jag är...att jag vågar gå min egen väg trots att det finns människor som tycker jag är alldeles för flummig och konstig...men jag tycker synd om de för de är rädda små figurer som inte vågar kasta av sig normalitetens trånga kostym....Tack för de peppande orden, Ola...:)
Efter den långa promenaden hem kissnödiga och på trötta ben och ömmande fötter blev det en runda med vovvisarna och sedan mumsade vi glass, jordgubbar och hallon så där mitt i natten..:) Nattbadet i poolen hoppade vi dock över...:)
Tack underbara vänner för en kanonkväll...nu ser vi fram emot nästa helg och Finlandskryssnng...och en snabbvisit hos goa Stockholmsvännerna...Suz, Conny och Inki...:)
Kvällen började med Cosmos as usual...;)
Varför hamnar vi kvinns alltid i köket för???
Mumsiga minipizzor som var och en komponerade efter tycke och smak...
Finaste vännen ever..:)
En av två pizzasugna goldisar...:)
Coola...;)
Riktigt bra spelning...
Vacker fallen ängel...:)
Benny Rosenqvist!
I natt läste jag ut Ljusfolket av Benny Rosenqvist, ett av Sveriges populäraste och duktigaste medium (har jag hört...:)).
Själv har jag inte haft förmånen att träffa Benny, vet att det är väldigt väldigt lång väntetid för att komma på en reading hos honom och dessutom har jag gått hos ett annat medium som verkligen kunnat läsa mig utan och innan så därför har jag inte kännt något behov att gå till någon annan. Dock var det ganska länge sedan jag gick till henne eftersom jag på något sätt tagit tag i min andliga utveckling själv, de senaste gångerna jag gick till henne berättade hon sådant för mig som jag redan visste, både genom mina tarotkort och min intuition...men nu kom jag lite bort från ämnet...
Undertiteln till Ljusfolket är Andra sidan - så funkar det och talar väl ganska klart om vad boken handlar om. Det var många aha-upplevelser under läsningen, dels för att jag även läst detta i andra böcker om andlighet, men också för att min själs gömda och glömda minnen kom upp till ytan igen.
En klart läsvärd bok för den som är nyfiken på "andra sidan", meningen med livet osv. Den kan också vara till tröst, stöd och hjälp för den som har svårt att gå vidare i livet efter diverse olika trauman eller förluster. Själv fick jag en underbar förklaring till varför vissa själar väljer att återfödas som handikappade, dock visste jag redan att dessa själar är väldigt starka själar som kommit väldigt långt i sin utveckling.
Förutom Ljusfolket har Benny även skrivit två böcker till.
I boken Överlevaren som är en biografi över Bennys liv får man följa honom från barndomen, då han vid en trafikolycka hade en nära döden-upplevelse, och vidare till hans liv som medium idag.
I Shoppa inte kärlek när du längtar berättar Benny om sitt arbete som medium och framför allt om den fråga som de flesta av hans klienter ställer...nämligen den om kärleken och relationer...
Har du inte läst någon av Bennys böcker kan jag rekommendera alla tre, dock är väl Överlevaren den jag skulle tipsa om först eftersom den ger en bild av människan Benny Rosenqvist och inte bara hans roll som medium.
Om någon varit hos Benny får ni gärna skriva vad ni tyckte om honom...:)
Själv har jag inte haft förmånen att träffa Benny, vet att det är väldigt väldigt lång väntetid för att komma på en reading hos honom och dessutom har jag gått hos ett annat medium som verkligen kunnat läsa mig utan och innan så därför har jag inte kännt något behov att gå till någon annan. Dock var det ganska länge sedan jag gick till henne eftersom jag på något sätt tagit tag i min andliga utveckling själv, de senaste gångerna jag gick till henne berättade hon sådant för mig som jag redan visste, både genom mina tarotkort och min intuition...men nu kom jag lite bort från ämnet...
Undertiteln till Ljusfolket är Andra sidan - så funkar det och talar väl ganska klart om vad boken handlar om. Det var många aha-upplevelser under läsningen, dels för att jag även läst detta i andra böcker om andlighet, men också för att min själs gömda och glömda minnen kom upp till ytan igen.
En klart läsvärd bok för den som är nyfiken på "andra sidan", meningen med livet osv. Den kan också vara till tröst, stöd och hjälp för den som har svårt att gå vidare i livet efter diverse olika trauman eller förluster. Själv fick jag en underbar förklaring till varför vissa själar väljer att återfödas som handikappade, dock visste jag redan att dessa själar är väldigt starka själar som kommit väldigt långt i sin utveckling.
Förutom Ljusfolket har Benny även skrivit två böcker till.
I boken Överlevaren som är en biografi över Bennys liv får man följa honom från barndomen, då han vid en trafikolycka hade en nära döden-upplevelse, och vidare till hans liv som medium idag.
I Shoppa inte kärlek när du längtar berättar Benny om sitt arbete som medium och framför allt om den fråga som de flesta av hans klienter ställer...nämligen den om kärleken och relationer...
Har du inte läst någon av Bennys böcker kan jag rekommendera alla tre, dock är väl Överlevaren den jag skulle tipsa om först eftersom den ger en bild av människan Benny Rosenqvist och inte bara hans roll som medium.
Om någon varit hos Benny får ni gärna skriva vad ni tyckte om honom...:)
Guider och auror!
Läser just nu Ljusfolket av Benny Rosenqvist och återkommer senare med ett inlägg om den boken och de andra av honom jag läst.
Detta inlägg handlar istället om en märklig upplevelse jag hade i natt eller snarare två.
Jag hade just läst kapitlen om auror och våra guider och försökte mig på att få kontakt med min guide genom meditation. Dock var jag för trött och jag skulle just ge upp när jag hörde en tanke i mitt huvud som sa att jag skulle lägga ner...jag kan komma till dig i drömmen istället fortsatte tanken...
Sagt och gjort jag stängde av musiken, blåste ut ljusen och kröp ner i sängen och strax sov jag.
Det var en rörig film som spelades upp för mitt inre...men när jag vaknade visste jag precis vad allt som dök upp betydde, men det skulle ta för lång tid att berätta här...kanske en annan gång...:)
I alla fall så fanns det en man vid min sida hela tiden med milda bruna ögon och mellanblont ostyrigt lockigt hår...han hette Tuve...Jag uppfattade inte hans kläder, men jag fick klart och tydligt till mig att han var väldigt starkt knuten till naturen...Förhoppningsvis får jag veta mer när tiden är mogen, för jag är väldigt övertygad om att det var min guide som visade sig...:)
Det andra som hände var att när jag vaknade till runt tre i natt kom Lollan tassande, hoppade upp i sängen och kurade ihop sig intill mig och innan jag gled in i sömnen igen hann jag registrera att hon hade ett starkt klargrönt sken omkring sig.
När jag idag kollade i mina böcker fick jag fram att grönt i auran tyder på healing, antingen att man har förmåga att ge eller är i behov av det...i detta fallet stämmer båda...alla som har/haft djur vet hur läkande det är att vara i närheten av djur, att få känna deras värme och kravlösa kärlek...Lollan har dock varit sjuk ett tag nu igen, hon har uppenbarligen en väldigt känslig mage...så att hon är i behov av healing kan ju stämma bra det med. Dessutom är man väldigt social, har lätt för relationer och brukar även ha ett inre lugn om man har grönt i sin aura och det kan väl vilken goldenägare som helst instämma i...:)
Detta inlägg handlar istället om en märklig upplevelse jag hade i natt eller snarare två.
Jag hade just läst kapitlen om auror och våra guider och försökte mig på att få kontakt med min guide genom meditation. Dock var jag för trött och jag skulle just ge upp när jag hörde en tanke i mitt huvud som sa att jag skulle lägga ner...jag kan komma till dig i drömmen istället fortsatte tanken...
Sagt och gjort jag stängde av musiken, blåste ut ljusen och kröp ner i sängen och strax sov jag.
Det var en rörig film som spelades upp för mitt inre...men när jag vaknade visste jag precis vad allt som dök upp betydde, men det skulle ta för lång tid att berätta här...kanske en annan gång...:)
I alla fall så fanns det en man vid min sida hela tiden med milda bruna ögon och mellanblont ostyrigt lockigt hår...han hette Tuve...Jag uppfattade inte hans kläder, men jag fick klart och tydligt till mig att han var väldigt starkt knuten till naturen...Förhoppningsvis får jag veta mer när tiden är mogen, för jag är väldigt övertygad om att det var min guide som visade sig...:)
Det andra som hände var att när jag vaknade till runt tre i natt kom Lollan tassande, hoppade upp i sängen och kurade ihop sig intill mig och innan jag gled in i sömnen igen hann jag registrera att hon hade ett starkt klargrönt sken omkring sig.
När jag idag kollade i mina böcker fick jag fram att grönt i auran tyder på healing, antingen att man har förmåga att ge eller är i behov av det...i detta fallet stämmer båda...alla som har/haft djur vet hur läkande det är att vara i närheten av djur, att få känna deras värme och kravlösa kärlek...Lollan har dock varit sjuk ett tag nu igen, hon har uppenbarligen en väldigt känslig mage...så att hon är i behov av healing kan ju stämma bra det med. Dessutom är man väldigt social, har lätt för relationer och brukar även ha ett inre lugn om man har grönt i sin aura och det kan väl vilken goldenägare som helst instämma i...:)
It´s over...:(!
Så tog det då slut...efter tio års kamp mot mörker och ondska är det så över...en grand finale i spänning, äventyr och magi och dessvärre en och annan godhjärtads frånfälle som lockade fram en del snyftningar både här och där...:(
Jag pratar givetvis om smygpremiären på Harry Potter och dödsrelikerna del 2 som jag och Mi var och såg igårkväll/natt och det kändes en aning tomt när den var slut, som dottern så dramatiskt uttryckte det...min barndom tog slut ikväll...:(
Och jag förstår henne så väl...efter att under tio års tid fascinerats och fängslats av J.K Rowlings magiska värld och karaktärer och likaså njutit av de riktigt bra filmatiseringarna av böckerna så är det nu definitivt och oåterkalleligen över och förbi...Även om man kan läsa och se om både böcker och filmer gång på gång så blir det aldrig riktigt samma sak...den där riktigt glödande magiska känslan inför det ännu inte upplevda går bara att få en gång...
För att återgå till filmen så var den suverän, speciellt som vi såg den i 3D och jag ska väl inte berätta för mycket om den för er som planerar att se den...å andra sidan sett vet man ju vad som händer om man läst böckerna...
Hur som helst måste jag bara nämna att det som påverkade mig mest var när man fick "se" Snapes minnen...den stora eviga kärlek han alltid hyst för Harrys mamma Lily var djupare och mer smärtsam än man någonsin förstått...och när man fick se honom sitta med hennes döda kropp i sin famn med tårarna strömmande ner för det ansikte man alltid uppfattat som hårt, slutet och beräknande...men som nu bara visade naken sorg och förlorad kärlek...då grät jag...:(
Stone of destiny!
När Mi hade varit i Edinburgh i våras kom hon hem och berättade om en sten de varit och tittat på...Ödesstenen, ett av många namn denna sten bär. Jag hade ingen aning om denna stens historia och om du precis som jag, är nyfiken kan du läsa om den här.
Ikväll såg vi filmen Stone of destiny som berättar historien om hur en ung nationalist 1950 vinner hela det skotska folkets hjärta när han tar sig till Westminster Abbey i London och stjäl tillbaks stenen till Skottland.
En riktigt bra film på temat det skotska folkets kamp för sin frihet mot den engelska överheten och med en av mina favoritskådisar Robert Carlyle...:)
Klart sevärd!
Så här ser den ut, skottarnas nationalklenod...
I tomrummet under Edward I:s kröningstron fanns tidigare stenen som ett tecken på att Skottland var underkastat England.
Överflöd!
Som nämnts innan så får man ju alltid det man ber om, svårigheten ligger dock i att veta vad det är man vill ha....
Jag har sedan ett bra tag tillbaka äntligen kommit på grön kvist vad det gäller min ekonomi efter att under en sammanhållande period flitigt och utan minsta tvivel affirmerat överflöd i mitt liv.
Överflödet har dock visat sig på fler sätt än rent pengamässigt...trädgården växer och prunkar (ja, tyvärr ogräset med) och djurlivet likaså. Fåglar i mängder, fjärilar, igelkottar, myror, humlor och flugor....En del av dessa varelser hör väl inte till favoriterna precis, men men...de är ju en del av en levande trädgård faktiskt...
Humlorna har byggt bo i dörrkarmen in till förrådet och de blir ganska sura när jag kommer för att ta ut redskap, krukor och annat därifrån...Funderade på hur jag skulle bli av med dem och får då höra av Mi som googlat humleproblem typ, att man ska vara glad om humlorna hittat till ens trädgård, de gör enorm nytta och många människor gör faktiskt allt för att försöka locka humlor till sin trädgård...
Hm....jaja, jag får väl trösta mig med att de inte kommer tillbaks nästa år...i alla fall inte i dörrkarmen eftersom de inte bygger på samma ställe två år i rad...
Måste också fixa mer libbsticka för flugorna är nu mer inne än ute...Är dock tacksam för att myrorna i år håller sig i trädgården, någonstans måste ju de små liven få vara och hellre där än i huset...
Så visst får vi alltid vad vi ber om, det tvivlar jag inte längre på...;)
Jag har sedan ett bra tag tillbaka äntligen kommit på grön kvist vad det gäller min ekonomi efter att under en sammanhållande period flitigt och utan minsta tvivel affirmerat överflöd i mitt liv.
Överflödet har dock visat sig på fler sätt än rent pengamässigt...trädgården växer och prunkar (ja, tyvärr ogräset med) och djurlivet likaså. Fåglar i mängder, fjärilar, igelkottar, myror, humlor och flugor....En del av dessa varelser hör väl inte till favoriterna precis, men men...de är ju en del av en levande trädgård faktiskt...
Humlorna har byggt bo i dörrkarmen in till förrådet och de blir ganska sura när jag kommer för att ta ut redskap, krukor och annat därifrån...Funderade på hur jag skulle bli av med dem och får då höra av Mi som googlat humleproblem typ, att man ska vara glad om humlorna hittat till ens trädgård, de gör enorm nytta och många människor gör faktiskt allt för att försöka locka humlor till sin trädgård...
Hm....jaja, jag får väl trösta mig med att de inte kommer tillbaks nästa år...i alla fall inte i dörrkarmen eftersom de inte bygger på samma ställe två år i rad...
Måste också fixa mer libbsticka för flugorna är nu mer inne än ute...Är dock tacksam för att myrorna i år håller sig i trädgården, någonstans måste ju de små liven få vara och hellre där än i huset...
Så visst får vi alltid vad vi ber om, det tvivlar jag inte längre på...;)
Meditation!
Mediterade en halvtimme igår tillsammans med några häxsystrar på distans. Vi hade enast om en plats sedan var det upp till var och en vad vi upplevde.
Det märkliga var att vi var flera stycken som var med om samma saker och det känns riktigt häftigt.
På ängen där vi stämt möte möttes jag av en grupp diffusa väsen som genast välkomnade mig med innerlig kärlek och värme och jag visste genast att jag hittat mina systrar...:) Därefter upplevde jag som i ett slags på varandra följande scener av olika sabbatsfiranden...de jag kände starkast var Litha och Samhain.
Jag fick en känsla av att detta var något vi skulle fortsätta göra tillsammans...meditera och fira våra sabbater...trots de fysiska avstånden oss emellan....
Ser fram emot nästa gång. Tack, tjejer för en härlig upplevelse...:)
Det märkliga var att vi var flera stycken som var med om samma saker och det känns riktigt häftigt.
På ängen där vi stämt möte möttes jag av en grupp diffusa väsen som genast välkomnade mig med innerlig kärlek och värme och jag visste genast att jag hittat mina systrar...:) Därefter upplevde jag som i ett slags på varandra följande scener av olika sabbatsfiranden...de jag kände starkast var Litha och Samhain.
Jag fick en känsla av att detta var något vi skulle fortsätta göra tillsammans...meditera och fira våra sabbater...trots de fysiska avstånden oss emellan....
Ser fram emot nästa gång. Tack, tjejer för en härlig upplevelse...:)
Brödbak!
Idag var Gudinnan vänlig nog att ta hand om vattningen så jag passade då på att baka bröd.
Älskar att köra händerna i en ljummen mjuk deg och knåda och forma...det är en del av livets under tycker jag....och så smakar det så gudomligt ljuvligt med hembakt bröd, fortfarande så pass varmt att smöret smälter....:)
Så ikväll ska jag bryta bröd och dricka vin med Gudinnan....ingen speciell ritual eller något firande...bara av pur tacksamhet för allt det goda livet gett/ger mig...:)
Och nu skiner sola här...Kan det vara så att min kära Gudinna inte vill ha vinet utspätt månntro...;)
Älskar att köra händerna i en ljummen mjuk deg och knåda och forma...det är en del av livets under tycker jag....och så smakar det så gudomligt ljuvligt med hembakt bröd, fortfarande så pass varmt att smöret smälter....:)
Så ikväll ska jag bryta bröd och dricka vin med Gudinnan....ingen speciell ritual eller något firande...bara av pur tacksamhet för allt det goda livet gett/ger mig...:)
Och nu skiner sola här...Kan det vara så att min kära Gudinna inte vill ha vinet utspätt månntro...;)
Knäpp på näsan!
Den där trefaldighetsregeln är väl alla vi häxor väl medvetna om, men visst är det väl fler än jag som någon gång ändå lockats att göra något litet sattyg som sedan slagit tillbaks på en, eller hur? (Kom igen...erkänn nu, kära systrar...;))
Härförleden gjorde jag en liten, ganska oskyldig ritual för att få någon som sårat mig att få en del sömnlösa nätter och efterhängsna drömmar...
Hm, tror att han sussade ganska gott...för vem tror ni låg där och vred och vände sig och hade de mest jobbiga drömmarna??? Jo, mycket riktigt...MOI...:(
Så efter den läxan blev det en ny ritual...en ritual för att lämna bakom sig och gå vidare...
Kan ju säga att den funkade också...:)
Härförleden gjorde jag en liten, ganska oskyldig ritual för att få någon som sårat mig att få en del sömnlösa nätter och efterhängsna drömmar...
Hm, tror att han sussade ganska gott...för vem tror ni låg där och vred och vände sig och hade de mest jobbiga drömmarna??? Jo, mycket riktigt...MOI...:(
Så efter den läxan blev det en ny ritual...en ritual för att lämna bakom sig och gå vidare...
Kan ju säga att den funkade också...:)
Porto Francos väktare!
Ännu en bok har hunnit läsas ut, denna gång var det en deckare av Ann Rosman. Ni som känner till henne vet att hon skrivit två böcker innan, Fyrmästarens dotter och Själakistan och precis som denna senaste Porto Francos väktare utspelar de sig på Marstrand och tillhörande öar i Bohuslän. Det är även kriminalinspektör Karin Adler som utreder morden. Dessutom har de alla det gemensamt att man rör sig mellan parallella handlingar. (Jag har upptäckt att jag har en förkärlek för sådana böcker...:))
I denna senaste bok hittar man kroppen av en kvinna med ett spädbarn i famnen i en gammal mosse på en av öarna. Det visar sig ganska snabbt att kropparna legat i mossen under en väldigt lång tid och när man börjar nysta i fallet leds man långt tillbaka i Marstrands historia. En historia som även ska visa sig innehålla sjöröveri...på den svenska kusten...Det ni!!!
Det jag älskar mest med att läsa böcker är allt jag lär mig trots att det inte alltid är faktaböcker jag läser.
Hur många av er hade en aning om att Marstrand under sin tid som frihamn, Porto Franco 1775-1794 också var en fristad för förbrytare enligt Porto Franco-brevets nionde paragraf?
Läs och rycks med i denna spännande bok som berättar ett för många okänt, men blodigt kapitel ur Sveriges historia...
I denna senaste bok hittar man kroppen av en kvinna med ett spädbarn i famnen i en gammal mosse på en av öarna. Det visar sig ganska snabbt att kropparna legat i mossen under en väldigt lång tid och när man börjar nysta i fallet leds man långt tillbaka i Marstrands historia. En historia som även ska visa sig innehålla sjöröveri...på den svenska kusten...Det ni!!!
Det jag älskar mest med att läsa böcker är allt jag lär mig trots att det inte alltid är faktaböcker jag läser.
Hur många av er hade en aning om att Marstrand under sin tid som frihamn, Porto Franco 1775-1794 också var en fristad för förbrytare enligt Porto Franco-brevets nionde paragraf?
Läs och rycks med i denna spännande bok som berättar ett för många okänt, men blodigt kapitel ur Sveriges historia...
Gudinnan i min trädgård!
I går kväll gick jag ut och satte mig i skymningen och tände ett ljus i lyktan på mitt utealtare. Satt där i godan ro och filosoferade och samtalade med Gudinnan.
Jag slöt ögonen och kände hur jag omvärvdes av kvällens och nattens trolska väsen, de som hör mörkret till...inte mörker som i ondska nu alltså...utan det mörker man anar i de dunkla magiska skuggorna som långsamt kommer krypande när Gudinnan sveper sin mörka kappa över jorden...
Plötsligt förnam jag hur Gudinnan själv kom vandrande över gräset bort till hörnan där jag satt...hur hon i det dimhöljda daggstänkta gräset kom svävande tyst och stilla...Fortfarande med ögonen slutna kände jag hur hon tog plats vid mina fötter och jag ryckte till och kunde inte låta bli att öppna ögonen när hon nuddade vid mina nakna tår.
Där framför mig nyfiken och alldeles orädd satt min lilla kotte som jag hade besök av hela förra sommaren, men som jag tills nu inte hade sett innan...:)
Jag log för mig själv och mindes en tid långt borta i den uråldriga forntiden när Gudinnan framställts och dyrkats just i skepnad av en igelkott...:)
Jag bad kotte vänta och gick in och gjorde i ordning lite mat och vatten som jag sedan satte under en buske på gräset. Sedan satt jag en lång stund och lyssnade förnöjt till det lilla smaskandet av en hungrig kotte...:)
Jag kände en förunderlig glädje inom mig...en glädje över att få vara en del av livets stora mysterium...en del av livets givande och tagande...
Jag slöt ögonen och kände hur jag omvärvdes av kvällens och nattens trolska väsen, de som hör mörkret till...inte mörker som i ondska nu alltså...utan det mörker man anar i de dunkla magiska skuggorna som långsamt kommer krypande när Gudinnan sveper sin mörka kappa över jorden...
Plötsligt förnam jag hur Gudinnan själv kom vandrande över gräset bort till hörnan där jag satt...hur hon i det dimhöljda daggstänkta gräset kom svävande tyst och stilla...Fortfarande med ögonen slutna kände jag hur hon tog plats vid mina fötter och jag ryckte till och kunde inte låta bli att öppna ögonen när hon nuddade vid mina nakna tår.
Där framför mig nyfiken och alldeles orädd satt min lilla kotte som jag hade besök av hela förra sommaren, men som jag tills nu inte hade sett innan...:)
Jag log för mig själv och mindes en tid långt borta i den uråldriga forntiden när Gudinnan framställts och dyrkats just i skepnad av en igelkott...:)
Jag bad kotte vänta och gick in och gjorde i ordning lite mat och vatten som jag sedan satte under en buske på gräset. Sedan satt jag en lång stund och lyssnade förnöjt till det lilla smaskandet av en hungrig kotte...:)
Jag kände en förunderlig glädje inom mig...en glädje över att få vara en del av livets stora mysterium...en del av livets givande och tagande...
I det förflutna!
Ännu en gång har Kate Morton skrivit en riktig bladvändare. Efter att ha läst både Dimmornas lek och Den glömda trädgården har jag väntat med spänning på en ny bok och jag blev inte besviken...:)
Även i denna bok rör man sig mellan nutid och det förflutna, i detta fall under första och andra världskriget.
Ett gammalt engelskt slott med mystik och fördolda hemligheter står i fokus och bara det bäddar ju för en spännande läsupplevelse.
Så för er som är sugna på mystiska hemligheter och romantik i engelsk slottsmiljö...tveka inte att uppsöka närmsta bibliotek...:)
Även i denna bok rör man sig mellan nutid och det förflutna, i detta fall under första och andra världskriget.
Ett gammalt engelskt slott med mystik och fördolda hemligheter står i fokus och bara det bäddar ju för en spännande läsupplevelse.
Så för er som är sugna på mystiska hemligheter och romantik i engelsk slottsmiljö...tveka inte att uppsöka närmsta bibliotek...:)
Ännu ett själens minne!
Tidigare inlägg fick mig att tänka på när jag fick healing för första gången av min vän Nettan, som jag senare även gick reikikurs hos.
Vid ett tillfälle höll hon sina händer runt min hals och det var då det hände...
Först ska jag kanske nämna att jag alltid haft svårt för att ha saker runt min hals...typ polokragar, halsdukar, schalar...you name it...för att inte tala om i fall någon på skoj lade händerna runt min hals...då flippade jag ut totalt...Jag har alltid fått en känsla av att kvävas...att inte få luft...
Vid detta tillfälle hos Nettan hade jag inte nämnt detta för henne och i samma stund hon lade händerna runt min hals var det som om jag sögs in i en händelse...där jag på något sätt stod utanför som betraktare trots att jag visste att jag var med i det som utspelades framför mina ögon.
I en trång mörk gränd såg jag hur en man med sina bara händer ströp en ung kvinna...Av klädseln på mannen och kvinnan att döma såg det ut att vara 1800-tal vilket jag redan på något sätt visste och platsen kändes som London...Var jag fick detta ifrån vet jag inte...jag bara kände att det var så....Och från det ställe i min själs gömmor som denna vetskap kom, kom också vetskapen om att den unga kvinnan som miste livet där i gränden var jag själv...
Efteråt fylldes jag av ett lugn och Nettans händer bekom mig inte det minsta, tvärtom var värmen extra stark just där och då.
Efter behandlingen frågade Nettan mig om jag hade upplevt något särskilt när hon arbetade med min hals...hon hade nämligen kännt i sina händer att extra healing skickades där...
Sedan den dagen har jag aldrig haft besvär med något runt min hals.
Rätt märklig känsla det där att healing kunde läka ett svårt minne från ett tidigare liv...:)
Vid ett tillfälle höll hon sina händer runt min hals och det var då det hände...
Först ska jag kanske nämna att jag alltid haft svårt för att ha saker runt min hals...typ polokragar, halsdukar, schalar...you name it...för att inte tala om i fall någon på skoj lade händerna runt min hals...då flippade jag ut totalt...Jag har alltid fått en känsla av att kvävas...att inte få luft...
Vid detta tillfälle hos Nettan hade jag inte nämnt detta för henne och i samma stund hon lade händerna runt min hals var det som om jag sögs in i en händelse...där jag på något sätt stod utanför som betraktare trots att jag visste att jag var med i det som utspelades framför mina ögon.
I en trång mörk gränd såg jag hur en man med sina bara händer ströp en ung kvinna...Av klädseln på mannen och kvinnan att döma såg det ut att vara 1800-tal vilket jag redan på något sätt visste och platsen kändes som London...Var jag fick detta ifrån vet jag inte...jag bara kände att det var så....Och från det ställe i min själs gömmor som denna vetskap kom, kom också vetskapen om att den unga kvinnan som miste livet där i gränden var jag själv...
Efteråt fylldes jag av ett lugn och Nettans händer bekom mig inte det minsta, tvärtom var värmen extra stark just där och då.
Efter behandlingen frågade Nettan mig om jag hade upplevt något särskilt när hon arbetade med min hals...hon hade nämligen kännt i sina händer att extra healing skickades där...
Sedan den dagen har jag aldrig haft besvär med något runt min hals.
Rätt märklig känsla det där att healing kunde läka ett svårt minne från ett tidigare liv...:)
Själens minnen!
För ett tag sedan var jag i norra Skåne och körde då genom de djupa göingeskogarna, dessa trolska dunkla skogar som ruvar på sedan länge svunna tiders gömda och glömda skatter och viskar om vilda blodtörstiga snapphanar som rövade och slogs.
Alltid när jag kör genom dessa trakter slår mitt hjärta extra hårt och jag känner ett obeskrivligt sug i magtrakten...ett sug jag inte kan förklara på ett rationellt och logiskt sätt, det är ett sug bortom vett och sans, ett sug som kommer från min själs innersta gömslen, de gömslen där alla minnen bor.
Nu pratar jag inte om de minnen vi lagrar i hjärnan utom om de minnen som följer vår själ på dess resa genom tidevarven, från liv till liv...
Ibland ger sig dessa minnen tillkänna som en svag känsla av igenkännande, speciellt när vi rör oss på platser där slöjan mellan världarna...mellan då och nu...är som tunnast...Där kan man i vindens susning höra viskningarrna från vårt dåtida jag till vårt nutida...
En av mina favoritböcker i serien Sagan om Isfolket av Margit Sandemo är Feber i blodet, där Villemo och Dominic jagas genom göingeskogarna av en snapphanehövding som gett sig den på att Villemo ska bli hans.
Under hela tiden jag läste om deras färd genom dessa skogar kände jag med hela mitt väsen att detta var en plats jag varit på förr (och då menar jag inte som barn i nutid) utan just där och då som det beskrevs utifrån ett sextonhundratalsperspektiv. Jag såg för mitt inre de mossklädda stenarna och de stora ruvande träden, men inte som ett hot utan snarare som en välkommen fristad...Har jag månne varit snapphane i ett tidigare liv...;)
Alltid när jag kör genom dessa trakter slår mitt hjärta extra hårt och jag känner ett obeskrivligt sug i magtrakten...ett sug jag inte kan förklara på ett rationellt och logiskt sätt, det är ett sug bortom vett och sans, ett sug som kommer från min själs innersta gömslen, de gömslen där alla minnen bor.
Nu pratar jag inte om de minnen vi lagrar i hjärnan utom om de minnen som följer vår själ på dess resa genom tidevarven, från liv till liv...
Ibland ger sig dessa minnen tillkänna som en svag känsla av igenkännande, speciellt när vi rör oss på platser där slöjan mellan världarna...mellan då och nu...är som tunnast...Där kan man i vindens susning höra viskningarrna från vårt dåtida jag till vårt nutida...
En av mina favoritböcker i serien Sagan om Isfolket av Margit Sandemo är Feber i blodet, där Villemo och Dominic jagas genom göingeskogarna av en snapphanehövding som gett sig den på att Villemo ska bli hans.
Under hela tiden jag läste om deras färd genom dessa skogar kände jag med hela mitt väsen att detta var en plats jag varit på förr (och då menar jag inte som barn i nutid) utan just där och då som det beskrevs utifrån ett sextonhundratalsperspektiv. Jag såg för mitt inre de mossklädda stenarna och de stora ruvande träden, men inte som ett hot utan snarare som en välkommen fristad...Har jag månne varit snapphane i ett tidigare liv...;)
Bio och middag!
Haft en riktigt mysig kväll med mina älskade ungar...:)
Först blev det bio....Baksmällan 2...lika hysteriskt rolig som ettan...:D Därefter avnjöt vi en riktigt smarrig middag med efterrätt på Jensens Böfhus...:)
Med andra ord en toppenkväll...:)
Först blev det bio....Baksmällan 2...lika hysteriskt rolig som ettan...:D Därefter avnjöt vi en riktigt smarrig middag med efterrätt på Jensens Böfhus...:)
Med andra ord en toppenkväll...:)
Är!
Lever, andas och är...njuter av livet och alla Gudinnans goda gåvor...:)
Sol, trädgård, fågelsång och en och annan mus-och flugjakt...livet är pretty good m a o...:) Därav dålig uppdatering...
Önskar er alla en underbar sommar...:)
Sol, trädgård, fågelsång och en och annan mus-och flugjakt...livet är pretty good m a o...:) Därav dålig uppdatering...
Önskar er alla en underbar sommar...:)
