Framtidsfunderingar!
Så öppnades dörren till det förflutna lite på glänt...missförstå mig inte...det förflutna bär även på vackra fina minnen och saker...men i denna lilla glipa som öppnats kom en del skit med av bara farten och jag känner mig åter igen missförstådd, förtalad och dömd på lösa grunder...:(
Mitt hem känns inte längre som den varma ljusa fristad jag alltid kännt det som...dåliga energier har smugit sig in...Jag vet att jag kan fixa det själv med rening och positiv förstärkelse, men det känns ändå som om det kanske är dags att åter igen ta ännu ett steg.
Dottern min kommer troligtvis flytta till eget innan nästa sommar och då känns huset ändå lite för stort för mig, dessutom är det kallt som attan på vintern trots att man betalar så fruktansvärt mycket i elkostnad.
Vet dock att jag skulle sakna trädgården något enormt...har bott i lägenhet så många gånger och jag känner mig halv utan kontakten med Moder Jord, känner mig avskuren min livsnerv helt enkelt...:(
Underbaraste vännen Nina kom dock med en klok idé...flytta till lägenhet och istället skaffa en liten kolonilott...:)och den idén känns vettigare ju mer jag tänker på den...:) Varmt och skönt på vintern, ingen snöskottning eller hög elkostnad...och en alldeles egen liten grönskande oas att ta sig till när andan faller på (vilket innebär från feb/mars till nov..:))
Det blir också ett sätt att börja på nytt med mitt nya liv...ett liv som innebär singel på riktigt utan någon annan att ta hänsyn till mer än mig själv...
Det blir också ett sätt att åter igen stänga den där dörren och denna gång låsa ordentligt med dubbla lås och slänga bort nyckeln...:)
Jag har nått dithän idag att jag vet mitt värde, jag behöver inte stå i skuggan av någon annan...jag har lika mycket rätt som alla andra att andas, leva, älska, vara lycklig...:)
Jag menar inte att såra någon med detta inlägg...och det riktar sig heller inte till någon specifik...men det finns saker jag inte kan förklara...det får stanna vid det...
Jag behöver göra så här för att kunna hålla fast vid den fria lyckliga kvinna jag blivit och som jag tänker fortsätta vara...:)
Önskar er alla som korsat min väg genom livet all kärlek och glädje och om ni önskar mig detsamma så låter ni mig gå och leva mitt liv som jag önskar...
Hoppas verkligen att du hittar något bra ställe att bo på. Jag vet hur viktigt det är att älska sitt hem. Du förtjänar att vara lycklig och jag hoppas solen skiner på dig fina häxvänn!
Kramisar!
Låter som en bra idé, men det förflutna är svårt att göra sig av med, det följer efter och gör sig påmint. Har väl gjort lite samma sak som du, flyttade från liten kommun till en större och har i princip klippt kontakten med de flesta där. Men jag har inte kommit så långt som du att jag kan känna mig helt fri och lycklig eller självständig, jag grubblar fortfarande mycket det förflutna och känner att det inte är helt avklarat. Men jag hoppas jag en dag kommer så långt som du verkar ha gjort :-)
Kram, vännen, hoppas det löser sig för dig, förstår hur det måste kännas att skiljas från trädgården, men en kolonilott låter inte helt fel :-)
