Gudinnan i fågelhamn!
Under hela dagen flyger och far det mellan buskar och snår och det även om jag är ute i trädgården. Jag kan sitta med en bok eller fika och bara någon meter från mig hoppar sparvar, finkar och trastar omkring. De är inte ens rädda för Lollan...men så bryr hon sig heller inte om dem...men kommer de lite större fåglarna för nära blir hon däremot riktigt arg. Kanke känner de små att de har en bundsförvant i Lollan, vad vet jag...:)
Även utanför min trädgård kan jag möta fåglar som inte blir ett dugg rädda utan lugnt sitter kvar när jag går förbi med bara ett par meters avstånd.
Jag känner verkligen med varje liten partikel av mitt väsen att jag och allt omkring mig är ett och samma, att Gudinnan är med mig i varje andetag jag tar och jag njuter av varje stund..:)
Glasklocka!
Jag har länge suktat efter denna vackra glasklocka och bestämde mig nu för att inhandla den och det var i grevens tid för det var den sista de hade...:)
I den har jag mina stenar med namn på nära och kära, både två- och fyrbenta, som inte längre är med mig rent fysiskt och vackert blev det också med en syrenkvist däri...:)
Loppisfynd!
Jag har ju hela serien Sagan om Isfolket inbunden och vill så gärna ha både Häxmästaren och Legenden om Ljusets rike, så sju böcker är ju alltid en början och jakten på resten har nu satt igång...:)
Surprise!
Yummie...:)
Mina runor!
När Mi kom hem från Edinburgh hade hon förutom Avalon-leken också köpt runor till mig, lilla söta dottern min..:)
Så jag håller så smått på att bekanta mig med dem.
De är i ek och tillhör den germanska futharken, futhark betyder enkelt översatt runrad och ordet kommer från de första runorna i raden.
Den germanska futharken innehåller 24 runor som är indelade i tre ätter med åtta runor i varje ätt, ätt betyder grupp och kommer i detta fallet från ordet åtta och har alltså inte med släkte att göra.
Den första raden är Frejas ätt, därefter kommer Hagals ätt och sist har vi Tyrs ätt.
Jag fick tips av Eva och Eva på vår häxsida på facebook om två böcker som handlade om runor och jag fick tag i båda genom jobb och de verkar verkligen bra och lätta så här för en nybörjare. Böckerna heter Runorna - Skrivtecken & Magi av Alex Thrand och Runmagi och shamanism av Atrid Grimsson. Tack för tipset, kära häxsystrar...:)
Mina tarotlekar!
Tänkte lägga upp ett par bilder på vilka tarotlekar jag har i min ägo.
En finns dock inte med, det är The goddess tarot och den befinner sig uppe i Stockholm hos en söt liten tjej som verkligen var i behov av stöd och hjälp så jag kände att leken skulle göra mer nytta hos henne just där och då än hos mig.
Den första är en sliten väldigt väl använd Rider Waite, min allra första lek som jag köpte för snart tjugo år sedan. Därefter kom Unicorn tarot som en väldigt kär vän gav mig, du vet vem du är och du har för alltid en alldeles speciellt plats i mitt hjärta...:)
Jolanda den tredje fick jag i julklapp ett år tillsammans med boken, som jag hade önskat mig...Boken är alldeles underbar, men leken är jag inte så förtjust i, har lite svårt för Hans Arnolds bilder.
Så kom Osho Zen tarot, en lite annorlunda tarotlek som mer har sina rötter i österländsk filosofi och känns djupare på ett annat sätt än en "vanlig" tarotlek.
Så har vi Gilded tarot med alldeles underbara bilder av Ciro Marchetti, jag älskar den...:)
Sist men inte minst kom min älskade dotter hem med Avalon tarot när hon hade varit i Edinburgh i vintras. Jag älskar ju legenden om Avalon och att få den berättad för sig i en tarotlek är helt magiskt...:)
Det var mina, för tillfället, sju lekar och fler lär det nog bli...:)
Avkopplande!
Hur som helst så gick det ganska fort att komma ner i ett lugnt avslappnat tillstånd och strax befann jag mig på stigen som ledde mot skogen. Lustigt nog var Lollan med mig, vilket jag aldrig har upplevt tidigare och hon sprang glatt i förväg med ivrigt viftande svans och strax fick hon sällskap av Fiffi, den tik vi hade när Lollan kom till oss som valp. En snabb, men tillgiven hälsning fick även jag innan Fiffi återgick till Lollan. I nästa stund kände jag en varm kropp stryka sig mot mina ben och jag såg ner i Misans beslöjade gula ögon och jag blev alldeles varm i hjärtat och innan vi nått skogen hade fler fyrbenta vänner anslutit sig...:)
Skogen var som vanligt en luftig lövskog med skir sommargrönska, luften var behagligt ljummen och fylld av fågelsång. När jag kom till den lilla bron över bäcken stannade jag till uppe på den och såg ner på det klara glittrande vattnet som lekfullt porlade fram mellan stenarna och på en av stenara kunde jag skymta ordet hopp skrivet i guld.
Jag kände mig lätt om hjärtat och fortsatte genom skogen som nu övergått i en lite tätare granskog, men ingen mörk och skrämmande, utan solljuset hittade sin väg ner genom granarnas grenverk och gav marken ett vackert mönster.
När jag närmade mig hagen såg jag ett stadigt vitt staket, men ändå tillräckligt glest mellan ribborna så man med lite ansträngning kunde krypa genom och in i hagen. Väl där mötte mig en vacker hind som såg upp på mig med tillgivna nyfikna ögon och återgick sedan till att fridfullt beta av det friska gröna gräset.
Jag fortsatte mot hagens bortersta del mot en stor gammal ek och satte mig ner i det varma gräset med ryggen behagfullt lutad mot dess trygga stam. Misan kröp upp och kurade ihop sig i mitt knä, medan resten av djuren stimmade lekfullt en bit bort.
Jag såg ett par komma emot mig, en kvinna i lång svepande lila klänning med långt gnistrande rött hår och klara gröna ögon...mannen vid hennes sida bar en vit skjorta med vida ärmar, mörka byxor nedstoppade i ett par högskaftade svarta stövlar, hans långa mörka hår var samlat i ett svart band i nacken och ögonen var som glittrande mörka brunnar.
Jag kände genast igen mina andliga guider Lilac och Jonah (jag ska berätta mer om dem i ett senare inlägg) och de slog sig ledigt ner i gräset hos mig.
Min stund med dem och vad som då dryftades är något som stannar mellan dem och mig...kan dock säga så mycket som att jag är på helt rätt spår...:)
Tiden går fort när man är lycklig och det började bli tid att "gå tillbaks". Jag tog farväl av Lilac, Jonah och alla mina älskade djur och Lollan och jag vandrade bort från eken.
När vi närmade oss hinden kom hon oss till mötes och jag hörde som en röst i mitt huvud som viskade ordet tillit och så nuddade hinden lätt vid min hand med sin mjuka mule innan hon fortsatte bort. Jag såg förundrat efter henne innan jag gick ut ur hagen.
Väl framme vid bäcken fick jag syn på ett litet silverfärgat paket med mörkblått band uppe på bron. Jag lyfte försiktigt på locket och fick se en vacker silverberlock med ordet Diva ingraverat, men innan jag hann ta den i min hand förvandlades den till en vacker klarblå fjäril som sedan fladdrade framför mig resten av vägen. Och jag vet ju att min älskade Gudinna alltid finns vid min sida, i en eller annan skepnad..:)
När jag åter var tillbaks i mitt sovrum upptäckte jag att Lollan som låg bredvid mig sov djupt och drömde livligt, hennes tassar rörde sig som om hon sprang, svansen dunkade mot täcket och hon gläfste glatt. Kanske hade hon verkligen varit med mig och träffat sina gamla vänner...;)
Meditation!
Det är en meditation jag lärt mig hos min fina vän Nettan och som i korthet kan sammanfattas med att man vandrar genom en skog, över en liten bäck, vidare genom skogen tills man kommer till en inhägnad hage med ett djur i och i bortersta delen av hagen ett träd.
Poängen med denna meditation är att man ska lägga märke till vissa saker under resans gång...t ex vad det är för slags skog man går genom...är den ljus eller mörk...gles eller tät...löv- eller barrskog...
Förut såg jag alltid skogen precis innan hagen som mörk tät granskog, vilket symboliserade mitt förhållande till män...(granskog är manlig medan lövskog är kvinnlig) Det är idag fortfarande en granskog, men den är glesare och släpper igenom en hel del ljus...:)
Bäcken är en symbol för vårt känsloliv...porlar den fram med lätthet eller forsar den kanske fram lite för fort...den kanske står alldeles still med grumligt stinkande vatten...
Staketet in till hagen visar på hur vi är mot andra...Sätter jag upp en ogenomtränglig mur mot omvärlden...eller är staketet snett och gistet...kanske är det ett högt plank utan en synlig ingång...
Djuret i hagen är också av betydelse och lika så vad det är för ett slags träd.
Under meditationens gång kan man visualisera att det finns ett budskap skrivet på en av stenarna i bäcken. När man sedan sitter under trädet kan man be en andlig guide eller avliden när och kär komma till ens hjälp om man kanske har något man undrar över.
På tillbakavägen har kanske djuret också ett budskap till dig och på bron tillbaks över bäcken finns det kanske en liten gåva till dig.
Min egen upplevelse av dagens meditation kommer i ett annat inlägg.
Bloglovin!
På Bloglovins hjälpsida står det att det har med RSS:en att göra. Jag har kollat och har RSS, men tydligen fungerar det inte ändå.
Någon som har tumme med teknikens gudar?
Pyssel i täppan!
Var tvungen att gå ut en sväng och bara andas in allt det ljuvliga och passade då på att ta lite bilder på mina senaste projekt i min lilla täppa.
Fågelbadet är ett vanligt krukfat som vilar på två buskstöd, längre fram kommer det dock att se lummigare och mer inbjudande ut för småfåglarna när växterna runt om växt till sig lite. Ska också plantera några murgrönor som kan klättra upp längs buskstöden.
En murgröna ska också få sin plats i en kruka på den gamla piedestalen under ett annat fågelbad som varit en pajform i keramik. Istället för paj bjuds det numera på lite svalka och lek för fåglarna i min månskenrabatt, som just nu kanske inte ser så mycket ut för världen...men vänta bara...:)
Sista bilden, mitt i alla grönska, visar min heliga plats tillägnad Modern. Det är en gammal vaskhylla som nu får tjäna som altare och Gudinnan är nöjd...:)
Så försvann kvinnorna ur historien!
I en av böckerna som används i den svenska grundskolan idag nämns endast en kvinna och det är Drottning Margaretha som regerade på 1300-talet. I en annan nämns ingen svensk kvinna efter Drottning Kristina 1626-1689 och i en annan bok ingen efter Drottning Eleonora 1720. Ju längre fram i historien man kommer ju färre blir kvinnorna.
Det Ohlander ser som skrämmande konsekvenser av kvinnornas försvinnande ur historien är att dagens svenska skolbarn får lära sig att se män som banbrytande, förvärvsarbetande och kulturbärande, medan kvinnorna inte förrän på 1960-talet började förvärsarbeta och bidra till samhällsekonomin.
Hon nämner också att allmän rösträtt är detsamma som manlig rösträtt, vilket får det att se ut som demokratin i Europa genomfördes mycket tidigare än den egentligen gjorde.
Historien lär oss också att bondesamhällets kvinnor var fjätttrade vid spisen med ensamt ansvar för barn och hushåll, att de dessutom hade det fulla ansvaret för ladugård, mjölkning och framställning av ost och smör som var viktiga exportprodukter det glöms bort.
Idag finns det gott om historiker som precis som Ohlander har grävt fram bortglömda fakta om kvinnor i alla tider och i alla samhällsklasser, kvinnor som arbetat på åkrar, i gruvor och smedjor, kvinnor som forskat och skrivit läroböcker som sedan använts vid universitet där bara män fått studera, kvinnor som skapat konst som kanske hyllats under deras livstid men som sedan inte funnits med när praktverket om den stil de tillhörde senare skrevs, kvinnor som tillverkat exportprodukter...osv
Dessa nya rön når dock inte ända in till de svenska klassrummen, dörren tycks förbli stängd och i historieböckerna är det fortfarande de manliga bedrifterna som beskrivs.
Ohlander tycker det finns en märklig fascination för krigsförlopp, vilka slag som utkämpats, detaljer om vilka vapen som använts mm.
Inget nämns däremot om flyktingar, övergrepp och kvinnornas dagliga kamp på hemmaplan för att det överhuvudtaget skulle finnas något att återvända hem till.
Det blev ett långt inlägg, men inte desto mindre viktigt...Vill också nämna en kvinna vid namn Johanna Pedersdotter som var väldigt kunnig i örter och deras läkande förmåga. Hon brädes på bål som häxa, men hennes barnbarns barnbarn hyllades för sina botaniska kunskaper...han hette Carl von Linné...
Två böcker för dig som vill läsa mer om detta:
Den nya kvinnostaden - om pionjärer och glömda kvinnor under tvåtusen år av Nina Burton
Tusen svenska kvinnoår - svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid av Ann-Sofie Ohlander och Ulla-Britt Strömberg
(Källa: Tidningen Fönster från ABF nr 2 2011)
Biokväll med middag!
Jack Sparrow...förlåt...Captain Jack Sparrow har ännu en gång varit ute på mer eller mindre galna äventyr som denna gång tog honom ut på främmande farvatten mot ungdomens källa, äventyr som innehöll fart och fläkt från början till slut...Ja, slut och slut...även denna film ger möjlighet till något mer...;)
Visst fanns det en och annan scen som gav lite deja vu-känsla och vid något tillfälle undrade man lite förvånat och hur tänkte de här då?...men i det stora hela var det en fartfylld och spännande äventyrsfilm och mer tänker jag inte säga om det om någon tänker gå och se den.
Kan dock nämna att något hade hänt med 3D-effekterna sedan jag såg en 3D-film sist, vilket var Alice i Underlandet. Här i Pirates var effekterna så otroligt mer levande än jag upplevt tidigare, vilket fick oss att bestämma oss för att även se sista HP filmen i 3D.
Filmen såg vi på nyrenoverade Royal i Malmö där en av raderna är extra sköna stolar med rejält benutrymme och givetvis hade vi lagt till på biljetten för att sitta där och det är det absolut värt med tanke på hur länge man sitter. Tyckte dock att det var lite för kallt i salongen, men annars fanns det inget att klaga på...:)
Filmen avslutades med god middag på Casa Mia, eller...ja, den avslutades för mig och Lise, men dottern drog vidare till Wonk.
En härlig lördag med andra ord. Tack tjejer, det var riktigt trevligt..:)
En öde ö med denne man...anytime...;)
Space...
Yummie...
Merry meet again..:)
Det händer mycket just nu och en del vill man så gärna dela med likasinnade därför har jag saknat bloggandet en del.
Förutom den magiska biten av mitt liv som bl a innefattar mitt nära leverne med Den stora Modern, tarot, runor, kristaller, ritualer mm så är den i övrigt precis som mitt liv....en blandad kompott helt enkelt...:)
I den kompotten ingår min vardag med familj och vänner, min ljuvliga trädgård och mitt ombonade hem, läsvärda boktips, mat-och bakrecept någon gång då och då, spännande äventyr som dyker upp av och till mm...
Så välkommen vän och främling att dela min resa genom livets olika skeenden..:)
