Sist jag körde ensam ner från Stockholm för några år sedan hade jag varit uppe och träffat en man som jag trodde det kanske kunde bli något med...visade sig dock vara ännu en av livets nitlotter...
Jag minns att mitt sinne var lika tungt och grått som himlen över Stockholm och mina tårar rann ikapp med regnet som föll mot vindrutan...
Vad hade jag väntat mig egentligen??? Det går inte att ge sig in i något nytt innan man är färdig med det gamla...Jag försökte glömma en kort men misslyckad romans och han visste inte om han var färdig med det han var i eller om de skulle fortsätta...Tror att vi på något sätt båda blev besvikna på varandra...kände oss sårade...men egentligen var det bara oss själva vi kunde klandra...
Hur som helst möttes vi i fredags och det kändes himla bra, vi kunde prata och skratta tillsammans som om det jobbiga aldrig funnits...inte det minsta spår av känslor fanns kvar och jag undrar om det över huvudtaget hade funnits några eller det bara var en flykt ifrån något som just då kändes jobbigt i våra respektive liv...
Inte heller kan man bygga sin lycka på någon annans olycka...det fick jag bittert erfara när jag i min dumdristighet hade ett stormigt förhållande med en gift man under ett års tid...det var "instant karma" där kan jag lova... Dum som jag var så fattade jag inte att kan en man svika och bedra en kvinna så kan han göra det med två...och flera...ones a cheater always a cheater...
Därför avböjde jag vänligt men bestämt ett erbjudande jag fick i fredags på festen även om jag var frestad...jag har lärt min läxa och vet att jag inte kommer att ge mig in i något sådant igen...Dessutom aktar jag mig noga för vilken famn jag väljer att vila i för en natt...och detta var definitivt en famn jag ville stanna längre i än för en natt...
Det är också en grej jag funderat på...varför ska vi och med vi menar jag vi kvinnor...skämmas för något som är Gudinnans största gåva till människan...nämligen lusten...Jag vet att det finns människor som ser ner på mig för att jag låter min lust styra mig lite väl mycket ibland...men bortsett från mitt förhållande med den gifte mannen som jag är djupt ångerfull över och önskar att jag kunnat göra ogjort...så är det väl upp till mig vad jag vill göra så länge jag varken sårar mig själv eller någon annan. Jag förstår inte varför jag ska skämmas för något som får mig att må bra och känna mig livfull...
Jag är övertygad om att hade inte den tidiga kristendomen och andra patriarkaliska religioner och vårt pryda prästerskap syndbelagt vår sexualitet och glädje och lust till livet...så hade inte vårt samhälle sett ut som det gör idag med alla våldtäkter och sexuella övergrepp...
Det finns inget vackrare eller finare sätt att hylla Gudinnan...själva livet...än den kärleksfulla akten mellan två frivillga vuxna människor....

Mer sex åt folket...;)