Rening av hemmet!
För att komma till rätta med stagnerad gammal energi som gör ditt hem tungt och trist...ja,kanske även dig själv...så bör du först och främst göra dig av med allt sådant som inte längre fyller en funktion i ditt liv...en hederlig gammal utrensning helt enkelt.
Fantastisk hjälp kan man få i den underbara boken Rensa i röran av Karen Kingston...Efter att ha läst den är man verkligen nällad att rensa...:)
Därefter gäller en ordentlig rent konkret städning...typ damma, dammsuga, tvätta golven och ev annat som du tycker är ett tag sedan och som kanske behövs...
När allt är färdigt i hemmet och det doftar rent och fräscht (glöm inte att vädra ordentligt så ny frisk luft kan komma in) så är det nu dags för rening av dig själv...en uppfriskande dusch med en löddrande duschcreme i din favoritdoft eller ett avslappnade bad med någon badolja du tycker speciellt mycket om...stilla dina tankar och släpp alla måsten och krav...låt lugn och frid fylla hela ditt väsen...
Klä dig därefter gärna i något bekvämt och löst sittande plagg och plocka så fram en rökelsesticka (går också bra med en fjäder) för elementet luft, ett vitt stearinljus som står för eld och en skål där du blandar vatten med lite havssalt och detta står för elementen vatten och jord.
Börja vid hemmets ingång och rör dig medsols genom hela hemmet tills du åter står vid ingången.
Första varvet sveper du med armarna omrking dig som om du föser den dåliga energin med dig (har du en kvast som vi häxor har, så är det perfekt att använda den i stället)...i hörnen kan du gärna klappa i händerna för att frigöra energi som oftast samlar sig där...När du gått varvet runt så öppnar du dörren och föser ut den gamla energin.
Nästa varv bär du med dig rökelsestickan eller fjädern och sveper i mjuka luftiga rörelser omkring dig...glöm inte hörnen...
Nästa varv är det eldens tur och du sveper försiktigt med ljuset och låter eldens element rena varje vrå av ditt hem...
Sista varvet bär du med dig skålen för vatten och jord, doppar fingrarna i skålen och stänker lite här och var på din väg medsols genom hemmet.
Det är upp till var och en hur man vill göra, men för egen del så mässar jag gärna högt när jag rör mig runt varv efter varv.
Med kvasten deklarerar jag högt och tydligt med jämna mellanrum: "all negativ energi frigörs nu och lämnar mitt hem"
Andra varvet förkunnar jag: "i Gudinnans namn och med luftens hjälp renar jag nu detta hem"
Tredje varvet: "i Gudinnans namn och med eldens hjälp renar jag nu detta hem"
Fjärde varvet: "i Gudinnans namn och med vattnets och jorden hjälp renar jag nu detta hem"
Till sist går jag ett sista varv och känner hur ren och fri luften omkring mig är samtidigt som jag viskar "med Gudinnans hjälp råder nu frid och harmoni i detta hem"
Därefter sätter jag ut lite nya friska blommor här och var...tänder ljus och kryper upp i soffan och bara njuter...:)
Jag lovat att allt verkligen ser så mycket klarare ut omkring en och man andas så mycket lättare...
Häxmeditation med Lollan!
Något jag för det mesta är....Tror iofs alla häxor är det, det är ju en del av vilka vi är...det starka bandet till Moder jord och allt levande som rör sig i och på henne.
Idag under min häxmediation satt jag lutad mot ett träd och njöt av solens varma kyssar mot min hud...bredvid mig hade jag lagt en stor knippe löv jag samlat ihop och skulle ta med hem....
Genast jag satt mig kom Lollan skumpande för att kolla om det var något ätbart jag lagt bredvid mig, vilket hon fick klart för sig att det inte var...men dock kunde man ju ha kul med dem ändå...Det fick hon inte för mig och då går hon runt trädet jag sitter vid och sträcker upp huvudet och biter av ett löv som växer på ett sådant där nyskott som oftast finns runt träden.
Jag bannade henne lite och sa att hon väl kunde ta löv som redan fallit ner och inte rycka de från det stackars trädet.
Hon stod och såg på mig med öronen framåt och huvudet på sned...som hon gör när hon lyssnar intensivt...I nästa sekund norpar hon snabbt åt sig ett av mina löv och springer iväg...
Jäkla hund....men inte kunde jag bli arg...speciellt inte som hon i nästa stund rullar runt med alla fyra tassarna i vädret..:)
Förberedelser!
Det konkreta som skett här hemma är städ och tvätt av lilla Bollan...min lilla bil alltså som verkligen var i behov av både inre och yttre rengörning. Hon är liten och något bullig, därav namnet...men Bullen lät för manligt så därför fick det bli Bollan....för kvinna det är hon....ända ut i däckmönstret...man kan lita på henne i alla väder...sviker aldrig...finns där i vått ocgh torrt...;)
Lite städning av trädgården ska också ske nu i helgen...dock bara lite ogräsrensning...Jag brukar låta nervissnade växter stå kvar...dels tycker jag det ser vackert ut, speciellt när rimfrosten lagt sig överallt...men också för att växterna trivs med det lilla extra skydd som de nervissnade delarna ändå ger när kölden sätter in.
Inomhus är det städat och jag tänkte göra en reningsritual av mitt hem i helgen...en av uppgifterna i delkurs 1..:) Tänkte lägga upp ritualen här på bloggen senare.
Förutom det ska helgen vigas åt vovven och naturen...och en och annan kopp varm choklad till en god bok och med levande ljus och lite rökelse...:)
Önskar er alla en underbar fantastisk hösthelg...:)
Energi!
Jag hade gott om tid på mig och såg att jag kom att vara på jobb en kvart innan jag behövde, därför svängde jag av på en parkerinsplats i den vackra bokskogen som jag har lyckan att köra genom varje dag...:)
Jag stängde av bilen och ljudboken jag lyssnade på, rullade ner rutan och satt sedan och bara njöt av stillheten, vindens sus och småfåglarnas kvittrande.
Plötsligt kom ett vackert höstlöv insinglande genom fönstret och landade i mitt knä och det såg verkligen ut som om det glödde svagt där det låg och avtecknade sig så klart mot min svarta kjol...:)
Något fick mig att lyfta blicken och fokusera på trädet jag hade framför mig och plötsligt såg jag ett klart vitt skimmer som sträckte sig ungefär en halvmeter ut från trädets stam...i nästa sekund kom en traktor körande och jag såg hur det vita skimret krympte och ersattes av ett smutsgrått dis...men efter en stund utvidgades det vita igen och snart hade det eliminerat det grå diset...:)
En mäktig upplevelse..:)
Fullt upp!
Blir lite si och så med uppdateringen här inne för tillfället...har fullt upp med livet helt enkelt...:)
Hoppas ni njuter lika mycket som jag av den sprakande underbara hösten som nu omger oss och ta hand om varandra...så hörs vi när vi hörs...
Kommer inte heller att vara vidare aktiv på fb för er som "känner" mig där...min mail nås jag dock alltid på moonwitch67@hotmail.com...
Kram alla underbara fina därute...
Mabon 2011!
Vi går nu den mörka tiden på året till mötes...myser till det i våra hem med ljus och värme och det överflöd som Moder jord försett oss med...
Mabon är en tid av tacksamhet...vi fyller nu våra förråd med allt vad jorden skänkt oss av frukt och bär, grönsaker och säd...av liv helt enkelt...
En stilla tacksamhetsritual höll jag igår vid mitt vackra höstiga altare...Jag kände att jag hade extra mycket att vara tacksam för i år...
Igår kom nämligen min syster hem efter en längre tids vistelse på sjukhus där hon bokstavligt talat vistats i Gudinnans salar under en kort tid...Att någon som betyder mycket för en varit så nära att gå över till andra sidan gör en oerhört tacksam och ödmjuk inför livet.
Efter min ritual gick jag och Lollan ut i den kyliga natten som bar med sig höstens dofter av förmultnelse och död...men också ett löfte om vila och återhämtning...ett löfte om att livet en dag kommer åter...:)
Lollan: En dag på spa!
Redan i dörren in blev jag hälsad med: Nämen, här kommer ju Lollipop...Och jag såg hur de andra fyrfotingarna som var där inne började undra vem jag var...Tisslade och tasslade om vilken kändis jag möjligtvis kunde vara...;)
Efter behandlingen som jag fann mig tålmodigt i till manikyristens stora häpnad...(hon var visst van vid knäppgökar som inte gillar att bli fina)...så fick jag lite godis...:) Yummie!!!
Och matte belönade mig med en härlig runda vid havet som givetvis inkluderade lite tångbad...;)
En ljuvlig spadag m a o...:)
Höstdagjämning!
Ett senare inlägg kommer om mitt eget firande.
Barn och stenar!
Tänkte jag skulle skriva lite mer om hur stenarna och kristallerna varit till hjälp i mitt och mina näras liv, så här kommer historien om barnens första möte med stenarnas energi.
Marcus hade länge av och till haft huvudvärk (Vädur som han är) och haft svårt att sova, många gånger pga mardrömmar. Milena å andra sidan sov som en stock hela natten eftersom hon var ett sådant yrväder dagen igenom med en väldigt stark och egen vilja som ibland resulterade i arga utbrott...
Jag åkte in en dag till Sök & Finn för att kolla stenar och pratade med en tjej som jobbade där...bla om en sten jag läst om som skulle vara bra för hyperaktiva barn, med Mi i tankarna då alltså (har idag alldeles glömt vilken sten det var)...den hade de dock inte inne och hon rådde istället mig till att ta barnen med in för att välja själv...barn vet oftast rent intuitivt vad de behöver.
Sagt och gjort...vi åkte in en dag tillsammans och Marcus fann genast en ametist som hamnade under kudden när vi kom hem...mardrömmarna upphörde och han sov gott efter det...och att ametist även är bra mot huvudvärk fick vi också bevis på...:)
Mi valde två stenar som hon absolut inte ville lämna ifrån sig...hon ville ha båda...Det var en gul kalcit och en snöflingeobsidian...
När jag kom hem slog jag upp i mitt kristallexikon av Jette Holm stenarna Mi hade valt och döm om min förvånig när det stod att just de stenarna tillsammans hjälper oss att balansera vår vredesenergi...
Mi bar alltid stenarna i fickan och var nöjd och glad med det...och det var mamma också som fick en lugnare unge...:)
Ametist
Gul kalcit
Snöflingeobsidian
Camelot!
Efter ett avsnitt kan jag ju säga så mycket som att historien är urkass....Kan bero på att min första kontakt med Arthur-legenden var genom Marion Zimmer Bradleys bok Avalons dimmor, så vilken version man än läser eller ser efter det så jämför man ju med den första man läst/sett och i detta fallet är den så fel på det redan från början, både vad det gäller släktskapen huvudpersonerna emellan och själva slottet Camelot...bl a...
Dock tänker jag fortsätta följa den för jag är så fascinerad av den tiden och miljöskildringarna är alldeles fantastiska...så får jag försöka bortse från en felaktig historia...men å andra sidan sett så finns det väl ingen rätt och riktigt historia om Kung Arthur...det är ju en legend...även om en liten gnutta sanning finns där i så har historien både spätts ut och lagts till under århundraden som gått....
Möss och flugor!
Som ni som följt min blogg vet har jag haft en dust med möss i mitt hus eller om det kanske var en råtta med ungar och under en period i somras hade vi mängder med flugor här inne också trots att vi hade dörrar och fönster stängda. De tycktes komma från vaskskåpet dör mössen höll till.
Lika plötsligt som flugorna dök upp lika plötsligt försvann dem och nu är ju också mössen borta så allt borde vara frid och fröjd...men icke sa Nicke...NU ÄR FLUGORNA TILLBAKS...(ja, inte samma dock gissar jag)...
Mi räknade till 52 st på nedanvåningen och ett tiotal på hennes våning när vi kom hem ikväll...Äckligt!!! Och vi vet inte var de kommer ifrån.
Fick för mig idag att jag skulle kolla upp i Solögas bok vad möss/råtta och fluga står för...jag menar något måste ju de små liven vilja mig eftersom de är så efterhängsna...och detta var det svar jag fick:
Mus
Du besitter all den styrka du behöver. Min gåva till dig är att känna dig tillräcklig i alla situationer.
Råtta
Släpp kontrollen och bejaka tilliten. Min gåva till dig är att känna tillit till alla situationer.
Fluga
Tag bort det negativa inom dig och hitta tillbaka till din egen kraft. Min gåva till dig är att vara kraftfull.
Summan av kardemumman tycks vara styrka, kraft och tillit...Och jag måste ju erkänna att jag känner mig väldigt kraftlös just nu...pallar ingenting här hemma för tillfället, varken ute eller inne....troligtvis beroende på att jag i tankarna redan är på väg bort härifrån...så jag ser bara det negativa omkring mig här just nu...
Så jag ska ta mig i kragen nu och hitta kraften att röja upp och fortsätta hålla ordning samtidigt som jag har full tillit till att den perfekta lägenheten dyker upp precis när den ska...:)
Har kollat upp min drömlägenhet här i stan och kontaktade bostadsbolaget idag och fick veta att hyran var perfekt för mig och att det kunde ta maximalt ett halvår att få en lägenhet där...mer säger jag inte om det....;)
Nu ska jag lägga all min kraft och energi på att affirmera min drömlägenhet...:)
Vägval!
Jo, när dottern nu också är på väg att lämna boet så känner jag att det också är tid för mig att göra lite förändring i livet...och det lutar mot att den förändringen ligger i att byta bostad.
Jag älskar ju min trädgård, men det blir tufft för att inte säga omöjligt att ro i land kostnaden för huset på egen hand...dessutom blir det för stort...Vad ska jag med fyra rum till?
Då kommer tanken på att man ju ev kan hyra ut ovanvåningen...men det innebär då att man delar kök, toa/dusch och tvättstuga med någon annan och när nu sista barnet också flyger ut så kunde det ju kanske vara skönt att rå sig själv...i alla fall ett tag för vem vet hur framtiden ser ut...;)
Dessutom bär jag just nu på en längtan efter ett enklare liv...ett liv utan alldeles för många måsten och krav...för hur mycket jag än älskar min trädgård så är den ett måste även om det är ett kärt sådant....Och jag kan få det hur mysigt som helst med en balkong och dessutom har jag hela Gudinnans ljuvliga natur att tillgå...den är min och alla andras trädgård att nyttja med respekt och vördnad...:)
Nu när vi går mot kallare och mörkare tider känns mitt val ganska enkelt, svårare är det väl att under den spirande våren och sommaren i all sin prakt försvara ett beslut att leva utan trädgård...men det får jag ta då...
Det är ju inte så himla svårt...packa en korg med vad vi behöver hunden och jag för en dag ute i det fria...skogen, stranden, parken...valmöjligheterna är oändliga bara man tillåter sig att tänka lite längre och outside the box...;)
Solöga!
Nu är jag också lycklig ägare till Solögas böcker om djurens och växternas språk...där vi får ta del av vildmarkens visdom...:)
Det första jag gjorde var att slå upp gråsparv eftersom den som satt i min trädgård häromdagen gjorde ett så starkt intryck på mig, när jag t o m kunde stryka den lätt över hjässan.
Så här stod det:
Gråsparv
Du befinner dig nu vid ett avgörande vägval i ditt liv. Det är viktigt att följa ditt hjärtas väg. Min gåva till dig är att hitta rätt.
Jo tack, det blev jag ju väldigt mycket klokare av...hm...eller jo, jag tror nog att mitt val är det rätta....:)
Merry meet!
Ser verkligen fram emot det...Det är en så härlig känsla att få omge sig med goa människor som pysslar med detsamma som en själv...
Även om jag är solitär när det kommer till mitt utövande av häxkonsten och nog aldrig skulle kunna tänka mig att ingå i ett coven (fast man ska aldrig säga aldrig), så finns det stunder när man vill omge sig med likasinnade.
Nu har vi ju ett alldeles underbart forum på fb där häxor från Sveriges alla hörn ventilerar och ger tips och råd och det är verkligen guld värt..:) Dessutom har jag hittat en mängd härliga människor på SW varav en hel drös är skåningar...:)
Och så anordnas hednisk/esoterisk pubmoot i Malmö andra lördagen varje månad...:)
Så man behöver inte längre känna sig ensam i sitt utövande...:) Jag skriver "längre" eftersom det faktiskt skett en väldig förändring på det planet de senaste fyra - fem åren tycker jag...är väl Internets förtjänst gissar jag...;)
Merry meet and merry part and merry meet again...:)
Dk 1!
På nästa runda ska jag ta med mig något att samla kastanjer, rönnbär, ekollon och löv i...älskar att plocka in årstiden och låta den omge mig även här inne...är väl häxan i mig som så totalt lever med naturens rytm...
Och det är faktiskt vad första delkursen i Nattskogstemplets kurs i häxkonst och magi går ut på bl a...att hitta rytmen i livet genom månfaser, årshjulet mm...mycket utevistelse står också på agendan för att knyta an till Moder Jord...rening av en själv och hemmet samt en enkel reningsritual plus lite annat smått och gott...;)
Det här utgör ju grunden i häxkonsten och är alltså något jag redan gör naturligt i min vardag, men det skadar aldrig att repetera...det gör en ödmjuk i sitt utövande...
Så ett vackert fat med något av höstens ljuvliga ögongodis i mitt nyrenade hem blir pricken övrer i:et...:)
Upptagen!
Och det har jag alls inget emot...och tur är det för i dag kom ännu mer att läsa i brevlådan....nämligen min fina underbara bloggvän Angelikas (med världens roligaste lille son) bok Själens minnen som jag nu med förtjusning ska krypa ner i sängen med...:)
Givetvis kommer det en recension så fort jag läst ut den.
På försättsbladet hade hon skrivit en underbar liten dedikation som gjorde mig alldeles tårögd och varm i hjärtat...Tack fina vännen...:)
Är ni sugna på att själv äga ett ex av hennes bok så klicka på hennes namn här ovan så kommer ni till hennes sida och kan beställa den där genom henne...:)
Glädjebrev!
Mitt efterlängtade första eller rättare sagt två första kursbrev från Nattskogstemplet...:)
Oh, det här ska bli så spännande...
Återkommer alldeles säkert med tankar och funderingar när jag kommit in i det hela....
Magi på hög nivå!
När jag kom hem från jobb och gått in genom grinden fick jag se att det satt en liten bullig gråsparv på trädgårdsgången och det fortsatte den med trots att jag närmade mig.
Så jag började prata med den och undrade lite varför han satt där. Han bara tittade på mig med huvudet lite på sned...som om han verkligen lyssnade. När jag var en halv meter ifrån honom satte jag mig på huk och tänkte nu flyger han väl i alla fall iväg...men icke....Han bara la huvudet ännu mer på sned....såg nästan förväntansfull ut...
Så...väldigt försiktigt sträckte jag ut min hand och strök honom lite över huvudet med mitt finger och han bara satt där och slöt ögonen...:) Det var en så enormt omtumlande upplevelse att det knappt går att beskriva. Jag fick nästan tårar i ögonen av att få uppleva en sådan kontakt med en av Gudinnans vilda skapelser...
Jag började just undra om det var något fel på honom när han lyfte och flög upp på ryggen till en av trädgårdsstolarna där han åter igen tittade på mig och tjattrade lite grand innan han burrade upp sig och flög vidare...:)
Det...mina vänner...är magi på hög nivå...det slår allt jag någonsin upplevt i cirkeln...;)
Akvamarin!
Jag var med min kära mor i Malmö i den alternativa bokhandeln Sök & Finn där hon på en läkares inrådan skulle inhandla kinesiska hälsokulor för sin handledsvärk.
Väl i butiken fylldes jag av ett otroligt lugn som la sig över hela mig...Jag kände det som om "någon" fanns vid min sida och förde mig längre in i butiken...förbi hyllor med spännande böcker....inspirerande affirmationskort....magiska tarorkort...rökelser i alla dess dofter...vackra smycken...avslappnande musik mm...
Plötsligt var det som om denna "någon" ville att jag skulle stanna vid bordet där alla vackra stenar låg....Jag tittade med häpnad på alla underbara färger och former som strålade emot mig...röda, gröna, gula, svarta, vita, flerfärgade, klara, glänsande, skimrande...
Jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle kunna välja av alla dessa...jag ville ju ha alla...:) men som i trans lyfte jag min hand och i nästa stund höll jag i en slät blågrön sten som sände värme och godhet genom mina fingrar ut till resten av kroppen. Jag kände mig så lätt till sinnes och visste med orubblig fasthet att allt skulle ordna sig.
När jag betalade min sten fick man ett litet kort med som berättade om stenens egenskaper.
Så här stod det på "min" stens kort:
Akvamarin
Ger ro, lätthet, glädje och mod.
Bryter ner självdestruktiva mönster.
Representerar det logiska, överskådliga och handgripliga.
Bra mot huvudvärk, hudsjukdomar, allergi och matsmältningsproblem.
Tyvärr finns just den akvamarinen inte kvar hos mig längre, den försvann på ett märkligt sätt en gång när jag varit hos en kristallterapeut och fått några andra stenar att arbeta med (ska berätta mer om det i ett annat inlägg), men jag hade svårt att släppa taget om min akvamarin...den hade ju gjort så mycket för mig...
Så plötsligt en dag var den bara borta...:( Det var bara att inse att den gett mig vad den skulle och eftersom jag själv inte kunde förstå det och släppa taget om den till förmån för andra stenar och upplevelser/känslor jag behövde arbeta med i mitt liv så "försvann" den för att underlätta för mig...
Mums!
Nu har jag också testat Cloettas Pollygodis i edition av Dregen...:)
Polly Rocks innehåller en grymt god blandning av saltlakrits, citron och mjölchokladdragéer...
Mums säger jag bara...med munnen full...:D
Återfunna vänner!
Sedan jag började arbeta med min mokait så har det börjat hända en hel del mer än vad jag skrev om i förra inlägget om mokaiten.
Jag känner ett så otroligt starkt band med allt levande omkring mig...både människor, djur och natur...Mitt sinne är förlåtande och generöst och jag har en stark lust att ställa till rätta sådant som en gång blivit fel...
(Jag kan förstå nu varför jag åkt på denna tuffa förkylning...eftersom mokaiten helar på en fysisk nivå så är det ju fullt förståeligt att det mesta satt sig på halsen som är vårt centra för kommunikation...Istället för att tala ut när jag kännt mig felbehandlad eller sårad så har jag stoppat undan det och istället undvikit och varit kort mot den som sårat mig...)
Jag känner en enorm glädje med och för andra...Vill helt enkelt ta hela världen i famn just nu...den värld som jag känner med varje fiber av min kropp att jag är en del av...
Om jag vid något tillfälle känner mig off eller fastnat i någon trivial vardagssyssla som drar ner mig energimässigt...t ex någon hjärndöd tv-såpa...så sluter jag bara ögonen...drar några djupa andetag och fylls åter av den berusande känslan av enhet med Gudinnan och alltet...
Jag är fylld av tillit inför framtiden...både vad det gäller boende och ekonomi...och jag vet att allt vad jag behöver kommer i min väg på de mest mirakulösa sätt...
Det jag upplever just nu är samma berusande tillitsfulla känsla till universum som jag upplevde när jag för så många år sedan började närma mig kristallerna och deras underbara livgivande energier.
Under årens lopp har dock mycket annat kommit i min väg och jag ska ärligt erkänna att många gånger har stenarna fått dra sig tillbaka för annat som verkat mer spännande och magiomspunnet. Då och då har jag använt stenarna, men inte kännt det gehör jag brukat...jag har helt enkelt inte haft tålamodet att låta de börja verka innan jag släppt taget om dem igen...
Så förstå min glädje nu...det är som att åter en gång knyta an till sedan länge saknade vänner...:)
Gnomeo och Julia!
I denna version är det trädgårdstomtar som för fram en av världens vackraste kärlekshistorier genom tiderna.
På ena sidan av en delad trädgård bor de blå tomtarna och på den andra de röda. En kväll möts en blå tomte vid namn Gnomeo och en röd vid namn Julia...Resten kan ni ju själv räkna ut...;)
En rosa flamingo berättar hjärtknipande om en kärleksträdgård som nu är en ödetomt och om människorna som en gång bodde där...men när kärleken tog slut tog de även hans kärlek från honom...:(
Lite kul är det att de fått med statyn av Shakespeare som här givetvis fått liv..:)
Tonfisksallad!
När man är förkyld smakar varm mat inget vidare, men en mumsig tonfisksallad var riktigt gott...:)
Så här gör jag den:
Tonfisksallad! ca 3 pers
1 kruka sallad
2 tomater
1 halv gurka
1 röd paprika
ca 200 g tonfisk
3 kokta ägg
Klipp salladen, dela grönsakerna i mindre bitar, finfördela tonfisken och hacka äggen.
Rör ihop och servera med dressing, bröd och ost.
Mums!
Mera Eta!
I Sarananda får vi följa en kvinnas tillbakablickar på sitt liv på jorden när hon efter döden kommit till en plats dit alla själar återvänder.
Det var en trösterik skildring om vad som eventuellt händer efter döden...Dock är det inte riktigt överensstämmande med mina egna tankar och funderingar om livet efter detta....
Rekommenderar den ändå som en tänkvärd läsupplevelse.
Annat var det med Häxan som steg av tåget...En helt underbar historia om en ung kvinnas vilsenhet i livet tills hon en dag bara kliver av tåget mitt i Småland.
I boken får vi även stifta bekantskap med Johanna och Solrun som lever tillsammans i ett litet torp i Småland...ett enkelt naturnära liv som väcker min egen inneboende längtan efter ett så mycket enklare liv...
Ett häxsamfund bildas också och boken avslutas med en helt fantastisk beskrivning av tolv häxor som träffas på en kursgård och under en intensiv sommarvecka delar med sig av sina egna erfarenheter...stöttar och hjälper varandra och avslutar det hela med en hejdundrande livsbejakande fest till Gudinnans ära.
Det här är en bok som går rakt in i mitt häxhjärta och jag sa det efter att ha läst Etas självbiografi och det tål att upprepas, att detta är magi och häxkonst så fjärran all litteratur som marknaden svämmas över av från främst USA och Storbrittanien. Det här är jordnära enkel magi utan en massa onödiga redskap som många gånger får nybörjan att missa hela poängen med magi i sin jakt på t ex den perfekta bägaren eller athamen.
Missförstå mig inte nu...vi har alla olika vägar att vandra och ingen är bättre än den andra...bara olika helt enkelt...
Dock menar jag att hade jag kännt till detta sätt att se på häxkonsten då för många år sedan när jag tog mina första stapplande steg på konstens väg så hade jag sluppit omvägen där jag var noga med att införskaffa rätt redskap...följa ritualerna nästintill ordagrant...och framförallt sluppit alla tvivel som följde i dess spår eftersom jag sällan kände av någon magi...
Erfarenhet och tid har lärt mig att den riktiga magin ligger i samförståndet med naturen, djuren, våra medmänniskor...respekten och vördnaden för allt levande...
Skillnaden mellan Etas sätt att beskriva häxkonsten och den litteratur jag nämnde innan ligger givetvis också i att det är tre helt skilda länder det handlar om...Etas beskrivning vänder sig mer till vårt sätt att leva här i Norden, vår historia och våra rötter...Jag tror att det är det som tilltalar mig allra mest....jag känner mig hemma...:)
Bild kommer senare
Lollan: Duscha, ett nödvändigt ont!!
I alla fall anser hon att jag ändå behöver min motion fast hon är sjuk och det är ju snällt av henne så vi tog en tur till skogen där hon lät mig lunka lös medan hon sjäv satte sig på var och varannan stubbe för att vila...Klen art det där människoskläktet...
Sedan gick det ganska snabbt och jag måste påpeka att det var absolut inte mitt fel, jag är alldeles oskyldig...men alla vet väl hur farliga grodor kan vara...jag skulle bara försvara min älskade matte...därför for jag ner i dammen innan matte hann stoppa mig...Upp kom dock inte en vacker vit golden utan en stinkande kloakråtta (enligt matte då alltså)
Så när vi kom hem skulle jag duschas...:( Nu hör det till saken att jag inte gärna vill in i duschen, matte påstår att det är för att jag är rädd för fläkten som sitter i duschen och som går igång när man tänder ljuset...Tss...rent skitsnack säger jag bara...Nä, anledningen är så enkel som att jag vill ha det lite rofyllt och mysigt omkring mig när jag ska bli fin...lite spakänsla så där ni vet...Är det för mycket begärt kanske???
Matte fattade idag...så hon lät det vara släckt och tände istället flera stearinljus så det blev sådan där härlig myspysbelysning och sedan hade hon i min päls ett sådant underbart schampo som är avsett för oss blondiner bland hundar...det framhäver lystern i vår päls...:)
Efter en sådan här angenäm behandling brukar jag njuta av lite gott tilltugg på min madrass, men tror ni det fanns hemma??? Nä...så nu ligger jag här huttrande i min våta päls och ensamhet medan tokan är inne i affären och handlar godis till mig...
Man kunde ju dock önska hon kunde vara lite snabbare på tassen...förlåt...foten...*suck*
Det här är där vi bodde innan med badkar...måste säga att det underlättar med dusch...
Mokait!
Olika anledningar får oss att väjla denna sökarens väg, men oftast är det genom en kris i livet...man börjar ifrågasätta...vill ha svar på alla de frågor som hotar att dränka en...För mig var det en jobbig skilsmässa och det första redskap jag sprang på var kristaller/ädelstenar och jag skulle kunna berätta flera historier om hur stenarna hjälpt mig och de mina genom årens lopp, vilket jag också kommer att göra längre fram, men just nu ville jag berätta om den stenen jag arbetar med för tillfället.
När jag säger arbetar så kan det både betyda att jag använder den i en specifik ritual eller låter den ingå i en amulett/talisman eller så bär jag den helt enkelt bara på mig...antingen som ett smycke om halsen, löst nerstoppad i fickan eller instoppad i behån om jag saknar fickor...;)
Just nu är det mokaitens energi jag jobbar med och mokaiten är en sten som stärker vårt förhållande till vår kropp, som gör oss uppmärksamma på kroppens signaler och behov, den hjälper oss att älska oss själva precis som vi är...att sätta värde på oss själva...
De resultat jag hittills uppnått är att jag omedvetet väljer mat som är nyttig för mig, jag känner inte längre något behov efter choklad, men kan däremot bli riktigt sugen på att knapra på en morot...Är jag ute och går med Lollan kan jag bara känna en sådan oemotståndlig lust att göra rundan längre än den var tänkt från början.
Jag känner en enorm tacksamhet mot min kropp för allt den gör/gjort för mig...känner ofta att jag vill pyssla om den lite extra...kanske bara någon lyxig hudlotion...
Och idag ställde jag mig på vågen och ser att jag tappat två kilo utan vidare ansträngning...bara lyssnat på vad min kropp vill...:) Så mokaiten lär väl få stanna mjukt inbäddad i behån ett tag till...;)
Två av fem!
Lukt och smak är i det närmaste obefíntligt för tillfället och hörseln är begränsad...lite som Lollans som fungerar lite när hon själv vill...;)
Det slår ofta lock för öronen på ett sådant sätt att man upplever omgivningen precis som en sådan där vinterdag med massor av snö som dämpar alla ljud...som liksom lägger ett täcke över allt....Förstår ni då vad jag menar?
Hur som helst så är det ju allmänt kännt att när vi förlorar ett eller flera av våra sinnen så skärps de återstående...man blir extra mottaglig på något sätt...Så för min del ser och känner jag så mycket mer just nu....
Att ta en dusch var en helt ny upplevelse med endast syn och känsel...Jag förnam inte doften av shampo eller tvål och när jag dessutom blundade så kände jag bara vattnets strålar mot min hud...jag hörde knappt strilandet från duschen heller....För en stund var det som om jag blev ett med vattnet...det var en väldigt underlig, men fascinerande känsla...
Likaså när jag var ute på fältet med Lollan en sväng, så satt jag med ryggen mot ett träd medan hon stökade runt. Jag blundade även nu och kände bara vindens smekning mot min kind och trädets livgivande energi som fortplantade sig från dess stam in i min kropp. Underbart är bara förnamnet...:)
Så visst finns det även fördelar med en rejäl förkylning...:)
Gladdag!
Och den underbara människan hade lyckats pricka in min favvo...halfbaked...:) Yummie...precis vad min onda hals behövde ikväll...:)
Väntar nu också med spänning på mitt första kursbrev från Nattskogstemplet som ska dyka upp i brevlådan vilken dag som helst...kan knappt vänta...:)
Skogsdag!
Har tillbringat en del av dagen i skogen idag...Ljuvligt!
Nedan följer dagen i bilder...:)
Skogens underbara färger
Stigar som leder...ja, vart du vill...:)
En liten bro som tar en...
...till en liten liten ö i en damm
Bron sedd från ön
En lila färgklick i den så sakta döende grönskan
Finaste tjejerna ever
Man blir aldríg för stor för att klättra i träd...så länge man får ha väskan med sig...;)
Lollan ville också klättra
Mmm...träd är underbara varelser...:)
Inredningshjälp!
Till att börja med var jag inställd på vitt kanske ljust lavendelfärgat...men jag börjar mer och mer luta åt mörkblått.
Den blå jag har nu är för skarp för att vara vilsam och dessutom är den övre biten av väggen vit och bården med kinesiska tecken som delar av sitter upp och ned...så något måste verkligen göras (bör tilläggas att detta inte är mitt verk)
Eftersom sovrummet är en plats för vila och återhämtning (i mitt fall händer inget mer spännande där just nu i alla fall) och likaså ett ställe där jag utövar meditationer och magiskt arbete...så fick jag i dagarna en slags vision av att ha så pass mörkblå väggar att man får känslan av att verkligen bli omsluten av magi...att Gudinnan sveper en i sin trygga famn när man träder in i rummet....
Hade en idé om att kanske även måla taket i detsamma för att förstärka den känslan och i så fall sätta dit lite stjärnor för att få effekten av oändligheten.
Dottern tror jag kommer att tröttna snabbt på detta, men jag är inte så säker...Jag har alltid velat ha ett sådant krypin...men av olika anledningar har det inte blivit av...
Så nu behöver jag råd....vad tycker ni? Något av ovanstående eller andra förslag? Och hur ser era sovrum ut?
Hjälp mig!!!
Healing och glädje!
Jag blev alldeles varm...nära på svettig och det pulserade och dunkade i mina händer och underarmarna kändes som de skulle domna.
När jag så kom till sjukhuset dagen efter fick vi veta att de äntligen lyckats få bukt med kramperna i hjärnan så de nu kan fokusera på att undersöka tumören.
Efter en vecka av oro och ovisshet var det ett bra besked...:)
Igår kväll gjorde jag om samma healingprocedur och med samma effekt på mig själv och idag fick vi veta att det de trodde var en tumör visade sig vara en propp...:)
Så nu är det återhämtning som gäller...för oss alla vill jag lova...Tror jag kommer att sova som en stock hela helgen när nu all oro släppt...
Tack än en gång ni underbara människor som finns i mitt liv och som stöttat med tankar, ord och healing...ni är alla guld värda...:)
Ett extra tack till min vän och reikimaster Nettan...det kan diskuteras i oändlighet huruvida healing fungerar eller ej...(men du och jag VET)...om inte annat så ger det en själslig ro....:)
Lollan: Off track!
Matte är ju lite off just nu och jag gör så gott jag kan för att stötta så jag tänkte stå för ett blogginlägg idag, så kan hon vila lite när hon nu är hemma en sväng.
Idag tog hon sina glad-stövlar och mig på en promenad i skogen...hon pratade om att rensa tankarna....
Ja, nog var hon i egna tankar allt för plötsligt hade min nos fört mig in på en stig vi aldrig gått på förut och efter ett tag hamnade vi långt ute på en åker. Väldigt spännande måste jag säga...sork-och råtthål överallt...jag skulle kunna tillbringa hela dagen där...
Matte ville vända, men jag tyckte att rundade vi bara strängen av buskar som delade åkern i två så borde vi ju kunna gå på andra sidan tillbaks till skogen.
Jo, nog kom vi tillbaks till skogen...men vi hittade ingen "ingång" direkt så jag banade väg genom snåren. Tänkte ju dock inte på att matte inte är riktigt lika liten och smidig som jag...men men...efter mycket stånk och stön och en del svärande brakade vi ut ur snåren...rakt in i en kille på cykel...:)
Nedan följer konversationen mellan matte och killen med ett och annat tankeinpass inom parentes från mig:
Killen: Du var ingen älg...
(samtidigt sänkte han sin kamera)
Matte: Nä, där gick du miste om söndagssteken
Killen: Ja, jag har ju aldrig sett en lila älg med blommiga stövlar
(nähä, men prickiga kanske...eller vadå?)
Killen: Sen trodde jag du var ett skogsrå...
(men kom igen...har du sett min mattes kroppshydda)
Killen:...fast de brukar ju mer smyga fram kanske
Matte: Jo, de är väl lite smidigare än ett kylskåp
Och då trodde jag snubben skulle trilla av cykeln som han skrattade...och så fortsatte de sin konversation ett tag till...dessa människor alltså...
Jaja...stigen tog oss i alla fall hemåt igen, men matte skällde lite på mig och sa att jag aldrig skulle få visa vägen mer...:( Surpuppa....då får hon ju ha bättre koll själv då ju...Jag var nöjd i alla fall...:)
