Sedan jag började arbeta med min mokait så har det börjat hända en hel del mer än vad jag skrev om i förra inlägget om mokaiten.
Jag känner ett så otroligt starkt band med allt levande omkring mig...både människor, djur och natur...Mitt sinne är förlåtande och generöst och jag har en stark lust att ställa till rätta sådant som en gång blivit fel...
(Jag kan förstå nu varför jag åkt på denna tuffa förkylning...eftersom mokaiten helar på en fysisk nivå så är det ju fullt förståeligt att det mesta satt sig på halsen som är vårt centra för kommunikation...Istället för att tala ut när jag kännt mig felbehandlad eller sårad så har jag stoppat undan det och istället undvikit och varit kort mot den som sårat mig...)
Jag känner en enorm glädje med och för andra...Vill helt enkelt ta hela världen i famn just nu...den värld som jag känner med varje fiber av min kropp att jag är en del av...
Om jag vid något tillfälle känner mig off eller fastnat i någon trivial vardagssyssla som drar ner mig energimässigt...t ex någon hjärndöd tv-såpa...så sluter jag bara ögonen...drar några djupa andetag och fylls åter av den berusande känslan av enhet med Gudinnan och alltet...
Jag är fylld av tillit inför framtiden...både vad det gäller boende och ekonomi...och jag vet att allt vad jag behöver kommer i min väg på de mest mirakulösa sätt...
Det jag upplever just nu är samma berusande tillitsfulla känsla till universum som jag upplevde när jag för så många år sedan började närma mig kristallerna och deras underbara livgivande energier.
Under årens lopp har dock mycket annat kommit i min väg och jag ska ärligt erkänna att många gånger har stenarna fått dra sig tillbaka för annat som verkat mer spännande och magiomspunnet. Då och då har jag använt stenarna, men inte kännt det gehör jag brukat...jag har helt enkelt inte haft tålamodet att låta de börja verka innan jag släppt taget om dem igen...
Så förstå min glädje nu...det är som att åter en gång knyta an till sedan länge saknade vänner...:)