Hos underbara Korpvinge hittade jag denna vackra sång med lika vackra bilder.
Jag fylldes av glädje och frid när jag lyssnade på den och är så inneligt glad över att jag lyssnat till Gudinnans röst och valt att följa henne...:)

Här kommer så de utlovade bilderna på mitt nya hem...:)
Lite tavlor ska upp så småningom, linneskåpet ska få fint tyg på insidan av dörrarna och givetvis ska bananlådorna och det andra skräpet bort från trapphuset som ska dekoreras med gröna växter, lyktor och en sittgrupp av något slag...:) En liten vinterträdgård som min fina vän Annelie redan döpt det till..:)
I det stora hela är det dock klart så håll till godo...



Välkommen in i min lilla hall



Då fortsätter vi upp (bortse från bananlådorna och skräpet..:))



Då är vi uppe på trappavsatsen. Om ni tittar i spegeln kan ni se linslusen längst upp i trappen..:)



Här kom vi ifrån...



...och hit ska vi. Rakt fram är mina domäner, till höger är Mis...vilket innefattar en liten hall, en garderob, ett sovrum och ett halvrum som är walk in closet. Till vänster Mis toalett.



Om vi ser tillbaks var vi kom från ser ni fönstret som på dagen släpper in massor av ljus som blir perfekt till mina växter som så småningom ska pryda trapphuset..:)



Då stiger vi på och tar sikte på köket som vi skymtar rakt fram



Inte stort, men mysigt..:)



Lilla kökssoffan som vår kung Carl XVI Gustav suttit i som barn (men det är en annan historia..:))



Med köket bakom oss ser vi hallen och pappas sminkbord (som han gjort alltså) och som nu blivit liten skrivbordshörna med en vacker almanacka över den forna spegeln



Vid motsatta väggen i hallen står linneskåpet mellan badrummet till vänster och garderoben till höger. Badrummet har ni redan sett bilder på och garderoben får ni inte se...någon hemlighet får en kvinna ha...;)



Med garderoben i ryggen ser man valvet in till vardagsrummet och givetvis linslusen igen...:)



Ut till balkongen



Mitt lilla bibliotek



Närbild på läshörnan med Ninas vackra tavla...:)



Mitt altare och mina hokus pokus-böcker...;)



Soffa på dagen, säng på natten



Min lilla tjockis-tv...:) Don efter person heter det ju...;)


Återkommer så småningom med stylat trapphus och vårfin balkong...:)

Det blev ingen sovmorgon idag trots att man inte började jobba förrän 15, en installatör skulle nämligen komma mellan nio och tolv för att fixa in tv, tele och internet...men jag säger då det den godingen var verkligen värd all väntan...:) Hade fullt sjå med att avhålla mig från att nypa honom i rumpan eller köra händerna genom hans mörka rufs...Vet inte om det syntes på mig vad jag tänkte och tyckte för han log och småskrattade så där lite lurigt hela tiden...Jaja, sämre start på dagen kunde man få...:)
På det blev det städning, ett varmt bad, en underbar meditationsstund och en långrunda med Lollan då vi också passade på att mata våra små bevingade vänner. Borta i parken runt knuten står ett vackert träd som jag i dagsläget inte vet vad det är för sort...får väl vänta tills bladen kommit...Det här trädet står liksom inne i en cirkel av buskar och sly, men ändå så man kan komma in till det och platsen omring det...Där strödde vi ut bröd, frön och nötter, men även in under buskarma för de minsta av fåglarna som får lite mer matro där.

Ville väl bara med det här inlägget tala om att dagen har varit alldeles ljuvlig och som ni ser på bilden instämmer Lollan till fullo i det..:)

Nu ska jag fokusera på något viktigt som snart ska se dagens ljus...:) Återkommer längre fram om detta....

När vi var på tippen idag ett antal vändor så lämnade jag även en del grejer i Myrornas container.
Första vändan såg jag visserligen att någon lämnat en kasse med böcker, men inget jag tänkte mera på...Vid andra vändan hade dock en av böckerna hamnat uppe på ett bord och jag kände bara att det var meningen att den boken skulle med hem...:)
Trädgårdstomtar heter den...en så otroligt söt liten bok som gör en glad...:)
Jag föredrar dock det engelska ordet gnomer, vet inte varför tycker bara det klingar mer magiskt i öronen...:)
Dottern skakade dock bara på huvudet och tyckte inte jag var riktigt som jag skulle med tanke på de elva bananlådor fulla av böcker som flyttades förra helgen. Har en liten aning om att fler håller med henne...;)

Trots att det var vemodigt innan idag så gick det snabbt över när jag kom hem igen...:)
Jag älskar verkligen mitt nya hem och trots att det är på andra våningen så känner jag kontakten med Moder Jord så starkt ändå...I huset var det både strumpor och innetossor som gällde på de kalla golven, men här går jag barfota så fort jag kommer hem...genom de gamla nötta trägolven, som slitits lena av tidens tand känner jag fortfarande livet från de träd de en gång var...en underbar känsla...:)
Och jag kan äntligen ta ljuvliga väldoftande bad som är så otroligt meditativt, speciellt som jag ännu inte hunnit få i ordning min altarplats...så stunderna i stillhet och tystnad i det varma vattnet är verkligen guld värt...:)
Ute på min balkong i västerläge ser jag solen gå ner och i det andra vardagsrumsfönstret som vetter mot söder ser jag den där allra första stjärnan som tänds på kvällshimlen...:)
Som försmak på kommande bilder får ni några idag på badrummet som är riktigt färdigt nu, förutom lite fler gröna växter hängande i föntstret.

Idag hämtade vi det sista från huset och städade ur det, har bara lite trädgårdsgrejer kvar.
När jag låst dörren såg jag upp mot huset där de tomma fönsterrutorna stirrade tillbaks på mig och jag kände ett litet styng i hjärtat. Uppbrott och avsked är alltid lite vemodiga även om det är ett eget val man gjort, oavsett om det gäller ett uppbrott från en människa, en plats eller som i mitt fall en bostad.
Min blick föll på en liten keramiktavla som stod lutad mot en av krukorna på terrassen och som jag en gång fått av mamma. Texten på tavlan lyder: En trädgård betyder mycket glädje och ännu mer arbete.
Så sant som det är sagt därför känns det helt ok att bara ha en balkong nu, det fina i kråksången är ju att jag även kan nyttja trädgården trots att jag bor på andra våningen. Vi är ju bara tre i huset så vi delar lika...:) En härlig trädgård med knotiga gamla fruktträd...:)
Jag vände slutligen ryggen åt huset och gick mot grinden, men hejdade mig strax innan jag nådde den av något jag skymtade i ögonvrån. Jag såg bort mot den lilla hörnrabatten och blev varm av glädje när jag såg små tappra gula solar tufft ta upp kampen mot de stora snöflingorna som sakta dalade från skyn. Jag log för mig själv och kände mig trygg i förvissningen om att de små vintergäcken och alla de andra glada vårlökarna jag planterat nu skulle glädja någon annan...:)
När jag stängde grinden bakom mig hade det redan hunnit bildas ett tunt vitt täcke som mjukt lade sig över huset och trädgården...över mina minnen...

Vill bara tala om att jag lever andas och är...:)
Med hjälp av älskade familjemedlemmar och helt underbara fantastiska vänner är vi nu på plats i det nya och ett hem börjar så sakta ta form. Har dock inte fått installerat bredbandet ännu och förvirrad som jag är har jag glömt lösa ut det mobila som jag får låna tills det andra är installerat...:) Dock är det kanske tur annars hade jag inte fått gjort så mycket som jag fått.
Återkommer så småningom med mer uppdatering och bilder.
Ha det gott alla fina så hörs vi.
Kram!

Strålande sol och friska vindar så här på Frejas dag...:)
På det ett mycket mycket trevligt besök av en man från Lund som hämtade några av mina möbler jag ville bli av med. Med sig hade han sin lilla vovsing, en 8-månaders blandrashane av lhasa apso och bichon frisé...lustigt nog hade jag en av varje sort när jag flyttade hemifrån...:)
När han sedan hörde Lollans namn log han lite vemodigt och sa att hans fru hade älskat det bandet (Lollipop - danskt rockband från 60-talet om jag inte har helt fel för mig).
Han var så glad för möblerna och såg verkligen fram emot att få göra min gamla byrå riktigt fin...:) Åter igen såg han väldigt vemodig nästan sorgsen ut när han sa att han ju nu hade all tid i världen...
Fick en känsla av att han blivit änkling nyligen...:(
När han gick fick jag en riktigt varm och innerlig kram och likaså Lollan...:)
Men allt är inte solsken och fågelsång denna dag...dottern med pojkvän är på MAS just nu efter att ha blivit påkörda bakifrån i rusningstrafiken i morse. Pojkvännen fick åka med ambulansen med en gång pga av smärtor i nacken och Mi tog sig dit själv när hon också började känna av smärtan...:(
Något annat tråkigt har också hänt som jag inte vill gå in på här just nu, men som gör att jag till fullo förstår tarotkortet för januari...Svärdsnian...:(

Lite dålig uppdatering just nu pga packning, packning och åter packning.
Otroligt vad mycket grejer man ändå har trots att man sorterat ut så mycket och både slängt och skänkt...*suck*
Flytten går på lördag och jag är så tacksam för att mina älskade ungar och så otroligt fina underbara vänner hjälper till. Vad skulle jag gjort utan er alla?
Så kära bloggvänner vi hörs när vi hörs...kikar in till er alla så småningom igen...ni vet att jag inte glömt er...:)

Lovar att snart uppdatera den något förlegade headern...:) Ska försöka fixa det nu i veckan eftersom internet sedan kanske kommer att ligga nere ett tag pga flytten till helgen...
I´ll be back...;)

Jag har tydligen missat något detta nyåret eller så är det helt enkelt så att Trelleborg inte har nåtts av detta fenomen ännu...:)
Jag talar om de vackra svävande (thailändska???) lyktorna som uppenbarligen de flesta såg på nyårsafton, men alltså inte jag då inte...Dock tycker jag det låter som ett helt fantastiskt alternativ till fyrverkerierna, både ur miljö- och djursynpunkt...ja, för människor också för den delen...så otroligt många flyktingar från krigshärjade länder som mår fruktansvärt dåligt av allt smällande...:(
Här på underbara Vargkvinnans blogg kan du läsa om hur hon jämför empatiska människor med ljuslyktor...jag blev rörd till tårar av hennes vackra ord som jag citerar här: 
Mitt bland all denna tillgjorda, högljudda färgsprakande föreställning svävar vi några få människor oberoende igenom, tysta och med respekt för miljön och djur, och trots att vi inte är lika stora och många så sticker vi ut. Lysande på himlen för den som tittar.
Och jag föredrar verkligen att vara en ljudlös lykta som i ödmjuk respekt svävar genom universum på mitt livs resa hellre än att under några få korta sekunder få glänsa och spraka utan hänsyn till någon eller något....

Vad väljer du att vara???

En av de första stenarna jag fick i min samling var bergskristall och den/de har alltsedan dess följt mig i allehanda konstellationer...som livgivande smycke runt halsen en tung och mulen dag...en i vardera hand under meditation eller affirmation...på pannan vid fruktansvärd huvudvärk...en gång i en påse tillsammans med en formel för ekonomiskt tillskott...(vilket faktiskt resulterade i 1500:- på Keno två dagar i rad = 3000:-)  ...dessutom hjälpte de till att få liv i Mis bortglömda växter som jag skrev om i ett tidigare inlägg...:)
Man kan också göra en riktig energikick med kristallvatten vilket jag behövde nu när energinivån har varit låg ett tag och jag har varit både fysiskt och psykiskt trött och urlakad...att göra kristallvatten var jag väldigt duktig på att göra förr...vet inte riktigt varför man slutar upp med vissa saker... 
Hur som helst...inget konstigt alls....en bringare med vatten där några kristaller får ligga...till en bringare på ca 1 liter har jag tre en-kronorsstora bergskristaller... Vid första tillfället låter jag det stå en halv till en dag för att ladda vattnet riktigt, men sedan räcker det med att fylla på till fullt när bringaren är halvfull, på så sätt är alltid en del av vattnet laddat med kristallernas energi.
Vill man ha en riktig boost kan man låta bringaren med vatten och kristaller laddas i fullmånens sken....
Bergskristall skapar energi och öppnar oss för det goda och positiva, skapar balans, helar på alla plan och ger klarhet och insikt och ökar vår intuition.
Har man bara möjlighet att skaffa sig en enda kristall eller ädelsten så är bergskristallen definitivt ett måste...:)

Första lediga dagen av fem ljuvliga och vilket underbart väder...ja, förutom vinden då...men det kunde varit värre...;)
Solen har strålat från en klar himmel så jag tog mina gladstövlar på och min pälskling vid min sida, stängde dörren om flyttkaoset och gav mig ut och bara njöt.
Vet inte om jag och Lollan strålade extra mycket idag, om det var mina glada stövlar eller helt enkelt solens härliga närvaro som gjorde det...men alla vi mötte log och var vänliga...en del berömde Lollan och småpratade medan andra nickade och sa hej...:) Totala främlingar som gjorde mig varm i hjärtat..:)
Så mötte vi Bamse en hundkompis till Lollan och det roliga är att han alltid sätter sig ner och väntar in henne när han får syn på oss, men idag var det Lollan som satte sig och han som kom ikapp...men det passade minsan inte herrn...han bara seglade förbi och skulle inte ens hälsa....Typiskt beteende för en odräglig karl...tjejerna ska komma till honom och inte tvärtom...*mutter*
Det lämpar sig inte i skrift vad min sturska Lollan ansåg om ett sådant beteende...hon låter dock hälsa att nämnda Bamse kan dra dit pepparn växer...;)

Vill börja med att säga att blommorna klarade sig...de riktigt strålar av tacksam välvilja här i mitt fönster...:)
Sedan vill jag givetvis önska er alla underbara människor ett riktigt Gott Nytt År med förhoppning om massor av kärlek, frid och harmoni för er alla under 2012.
Själv har jag en del planer på gång som kommer att kräva min fulla uppmärksamhet, planer som fått ligga ett tag och mogna till men som nu är redo att sättas i verket...det är så mycket som sammafaller som gör att jag inte längre tvivlar på att tiden nu är inne...:)
Vad är det dock inte tid att ventilera ännu...:)
Så är det dålig uppdatering här eller sällsynta besök av mig på era eventuella bloggar så vet ni varför...
Ta hand om er och Gudinnans ljus och kärlek till er alla....:)