Möte med det okända!
Min vän A, befann sig för ett tag sedan på en fest som hölls i en äldre byggnad som numera huserar Siriusordern.
När A var på väg ner för trappan för att gå på toaletterna som var på nedanplan så såg hon en mörk skugga i den svängda trappan, en skugga som nästan genast försvann.
När hon senare gick ut genom dubbeldörrarna som ledde ut till balkongen så fick hon en märklig känsla av att hon gjort detta förut, det var en så hemtam invand rörelse att skjuta upp båda dörrarna och stiga ut.
I nästa sekund blickar hon från balkongen ut över torget där kommunhuset ligger, men hon ser inget kommunhus bara en stor öppen plats.
Var det ett tidigare liv som här gjorde sig påmint, eller vad tror ni?
Dröm och insikt!
Jag befann mig i den scen jag oftast använder mig av när jag mediterar och som du kan läsa om här. Dock var det ett märkligt ljus eller snarare skimmer över det hela, nästan som om det gav en känsla av sagovärld på gränsen till tecknat...lite animerat så där...Fick en känsla av overklighet...typ för bra för att var sant...en illusion helt enkelt.
När jag kommit in i hagen sparkade jag av mig mina tofflor och sprang bort till min ek och kastade mig raklång ner i dess svala skugga. Jag låg där och njöt av friden och harmonin och hörde plötsligt en röst som sa åt mig att lägga mina händer på mitt hjärtchakra...jag gjorde så och kände hur mängder av värme flödade från mina händer ut i min bröstkorg och vidare mot hjärtat.
I nästa stund blev allt kallt omkring och det började blåsa, jag satte mig upp och såg hur mörka moln tornade upp sig på himlen. Jag reste mig upp och skyndade därifrån...allt var plötsligt så hotfullt och skrämmande...
Jag sprang hela vägen tillbaks genom skogen och ut på stigen jag börjat min vandring på och när jag kommit en bit vände jag mig om och såg på skogen som alldeles nyss skimrat så sagolikt vackert, men som nu stod där alldeles kal, naken och död...:( Jag kände hur en stor klump av sorg växte i mitt bröst och tårarna började rinna utför mina kinder...då vaknade jag.
Jag låg med båda mina händer på hjärtchakrat och mina kinder var våta av tårar och i nästa stund började jag stortjuta. Jag hulkade och grät som om hjärtat skulle brista...
Så många förträngda minnen och sorger kom upp till ytan och allt hade bestämt sig för att komma ut i natt.
Jag tänker inte gå in på här vilka dessa förträngda minnen var, men det gjorde ont samtidigt som det var läkande. Jag förstod att allt har en mening...att alla har sin väg att gå och att man mitt i allt detta inte kan göra annat än släppa taget...
Jag somnade så småningom med en orolig Lollan intill mig och när jag vaknade hade jag bara en svag olustkänsla kvar.
Efter en härlig dag med underbart sällskap och ett litet telefonsamtal från min älskade son och senare även min lika älskade dotter kändes allt toppen igen...:)
Jag förstår vad det är som händer...Jag har nämligen börjat affirmera igen (jag vet ju att det fungerar, så det är bara dumt att gå och gnälla istället för att se till att skaffa det jag vill ha...;)) och jag vet att om jag ska kunna öppna upp för det jag vill ha i mitt liv så kan jag inte vara stängd och sluten på andra plan. Jag måste helt enkelt öppna mitt hjärta och sinne för allt det goda som vill komma in.
Jag har i perioder av mitt liv valt ensamheten, kännt att jag inte funkat bland folk..velat vara ifred med mina tankar, mina böcker, min egen lilla värld...Jag har skärmat mig från omgivningen samtidigt som jag undrat varför saker och ting står stilla i mitt liv...
Jag har kommit på vad min avskärmning bottnar i, men det kan eller vill jag inte gå in på här om eventuella släktingar läser...Jag vill inte lämna ut min älskade familj som säkert gjort sina val utifrån sin livssituation och skulle jag kommentera det så är det lätt att det låter som kritik vilket det absolut inte är.
Jag nöjer mig med att konstatera att jag måste få lov att leva mitt liv utan att få dåligt samvete...jag kan inte vara någon annans hela värld lika lite som jag kan kräva det av någon annan....men ibland känns det som att alla jag älskar är som öar i en stor ocean och att dessa öar långsamt är på väg ifrån varandra och det gör mig lite ledsen...Jag önskar absolut inte att vi ska vara som en stor sammansatt kontinent...absolut inte, men jag skulle önska att vi slutade vara på drift...
Imse vimse spindel!
Jag har diffusa bilder av barnen när de var små och lekte i en park av något slag...scenen andades solsken, frid och harmoni....
Därefter ett risigt hus och då menar jag risigt, men det mest framträdande av allt var dörrar och fönster som hängde på trekvart och var sönderslagna...Även i denna scen var barnen med, men nu som vuxna och plötsligt var det som om en kamera zoomade in på en bit av dörröppningen där den klara bilden av spindeln i sitt nät framträdde och som jag alltså mindes så klart när jag vaknade.
Spindelns budskap, enligt Solöga, är tålamod...att man just nu tjänar på att ta det lugnt.
Så då får jag väl beväpna mig med vingar...förlåt...tålamod...och ta det lite lugnt då...;)
Ännu en hus-dröm!
Redan i drömmens början fick jag en stark känsla av att detta var ett hus jag hade haft som valmöjlighet och eftersom drömmar om hus representerar oss själva så tror jag detta var en dröm som visade på ett liv som kunde varit mitt om jag valt annorlunda i livet.
Jag har nämligen en tid tillbaka funderat på min självvalda ensamhet, att jag valt bort män i mitt liv (ja, inte helt...inom vissa områden kan de ju vara trevliga att ha...hehehe...;)) och jag är ganska tillfreds med mitt val...dock inget som säger att det är ett val för livet...men just nu så...:)
I alla fall så var det här huset väldigt svårt att ta sig in i, ingen synlig dörr och inga fönster...men till slut hittade vi en liten öppning och vi fick kana in och neråt och landade då i ett stort kalt rum med tomma väggar och golv. Det enda som fanns i rummet var en stor öppen spis i mitten av rummet och bredvid det ett litet elektrisk element. En svag glöd lyste till då och då i den öppna spisen, men inte tillräckligt för att ge någon som helst värme, därav det elektriska elementet gissar jag.
Vi såg oss om i det torftiga rummet som var allt som fanns och så tog Marcus min hand och sa: Morsan, det här behöver inte du, du är värd något annat...och i samma stund flammade en stor väldig eld upp i spisen och det elektriska elementet bara försvann...och sen vaknade jag...
Min egen tolkning är att detta helt enkel visar på mitt inre känsloliv...mitt hjärta (den öppna spisen) och om jag valt en annan väg då när jag hade möjlighet så hade det resulterat i ett ganska tomt inre med ett hjärta som inte längre kände någon passion eller värme för livet.
Jag vet precis vilket val denna dröm visar på och förklarar även Marcus närvaro i drömmen...Den mannen jag träffade då tyckte Marcus aldrig om och det hade inte något att göra med att han ville ha mamma för sig själv eller något utan helt enkelt om att han såg vad jag i min förälskelse inte själv kunde se klart.
Denne man var nämligen gift när vi började träffas och samtidgt som vi gjorde saker tillsammans som "vänner" på dagarna med våra barn så smög vi också till oss möten sent på kvällarna när barnen sov...men barn kan man inte ljuga för...och jag förstår idag min sons motvilja mot denne man...jag är bara glad att han inte tycker illa om mig, för det var ju lika mycket mitt fel och absolut inget jag är stolt över...:(
Dock skulle det aldrig falla mig in idag att göra om en sådan sak...jag har på många sätt som jag inte tänker gå in på här dyrt fått betala för den korta tiden av lyckorus...
Jag tror dock att denna dröm inte bara vill visa på just det specifika valet utan på mitt kaosartade sargade känsloliv efter skilsmässan från barnens pappa och det stöd som Marcus i sina unga år visade sig vara...något jag är glad och tacksam för, men samtidigt lite ledsen över. Jag ville inte att han skulle ta på sig mina bekymmer...min sorg...han skulle vara barn och skratta och leka obekymrat...
Visst gjorde han det med, det var ju bl a med sina tokiga upptåg (som han även smittade lillasyster med) som fick mig på andra glada tankar.
Och det var absolut inte så att jag visade min sorg och förtvivlan för barnen, jag försökte hålla skenet uppe under dagen och släppte sedan garden i min ensamhet om kvällarna när de sov...men som jag sa innan...barn kan man inte ljuga för...Många var gångerna när små tassande pojkfötter hördes i trappan och en varm liten barnakropp kröp upp i soffan bredvid mig...lillasyster var för liten för att riktigt förstå, men Marcus förstod nog mycket mer än vad jag skulle vilja att han behövde förstå...
Kanske ville drömmen också visa på att innanför min tuffe sons yttre klappar fortfarande ett hjärta av guld som månar om sina nära och kära...:)
Agatens budskap!
Eftersom jag har en sådan hemma beslöt jag mig för att sova med den under kudden i natt för att se om den hade något särskilt att säga mig.
Grundbetydelsen för agat är stärkande för självrespekten...ger styrka, mod och handlingskraft för att övervinna osäkerhet.
Blå bandagat som är det jag har hemma stärker vårt egenvärde, lugnar, renar, ger trygghet och överblick, hjälper oss att skilja väsentligt från oväsentligt och stärker vårt tålamod. Hjälper oss att våga visa vem vi är.
Drömmen i natt var allt annat än tydlig...ett sammelsurium av intryck...men om jag sorterar bort sådant som jag rent instinktivt vet är hjärnans sätt att städa upp efter dagen som gått så återstår följande:
Jag befann mig i ett hus med få, men charmiga brister...sådana man kan leva med helt enkelt...allt behöver inte vara perfekt, för en perfekt yta döljer oftast bara ett tomt innanmäte.
När vi drömmer om hus är det oftast en symbol för oss själva, vår egen fysiska kropp...och husets skick visar på hur vår egen kropp mår.
I mitt fall har jag verkligen drömt om risigare kåkar ska jag ärligt säga så det hus jag såg i nattens dröm är jag ganska nöjd med...en del brister ja...men inget som i dagsläget kräver omdelbara åtgärder...
I min dröm fanns också en mörk kvinna som jag uppfattade som rent elak...hon klagade på både huset och trädgården...allt var fel och inget dög...men hon visste minsann att ge råd..om jag bara höll mig till henne och lyssnade på henne så skulle allt gå vägen...men jag skulle i princip akta mig för att tänka själv och fatta egna beslut.
Jag såg att allt negativt hos kvinnan bara bottnade i rädsla och inget annat...rädsla som tog sig uttryck i ren och skär avundsjuka. Jag kunde inte bli arg på henne när jag såg det och i samma stund jag förstod det upplöstes hon framför mig.
Jag är redan förberedd på att när man går egna vägar i livet så möter man alltid någon som retar sig och som önskar en allt annat än välgång...människor som inte själva har modet att göra så eller människor som gjort det men inte unnar andra detsamma....
Livet har redan fört sådana människor i min väg och jag har tackat för vad det gett mig i form av lärdom och sedan har jag valt att avsluta våra relationer...
Det är det enda man kan göra för vi har alla våra egna vägar att vandra...och att lägga energi på att försöka omvända varandra till något man anser är det bästa är bara slöseri med tid och ork...vi måste alla finna vår egen sanning och den väg som leder dit...
Så nog förstår jag att jag behöver agatens egenskaper just nu...:)
Något som dök upp i drömmen har jag dock ingen förklaring på:
Lollan var ute i trädgården och vid ett tillfälle när hon vände sig bort från en liten damm eller fågelbad så landade en liten fågel i dammen.
När Lollan så vände sig mot dammen igen dök fågeln ner under vattenytan och satt där alldeles stilla tills Lollan gick iväg...då kom den upp spottande och fräsande och sedan flög den iväg....
Hm...ja, det är väl inte allt vi ska förstå...;)
Meditation!
I måndagskväll var jag på meditation hos vännen Nettan, en mycket efterlängtad aktivitet..:)
Nog för att jag titt som tätt mediterar själv, men det är något speciellt att göra det med flera. Det blir liksom ett helt annat energiflöde, dessutom är det så otroligt roligt och givande att efteråt fika tillsammans och dela sina upplevelser och ge/ta feedback.
Under min meditation mötte jag en ståtlig kronhjort i en skog full med vitsippor...en stor magnifik hjort som lade sin mjuka nos mot min hals medan han lät mig varsamt stryka hans varma päls.
Iklädd en överjordiskt vacker lila klänning mötte jag så min guide och på Nettans uppmaning skulle vi också möta en ängel, vilket vi även fått veta innan meditationen och vi pratade lite i gruppen huruvida vi alla trodde på änglars och guiders närvaro. Själv hade jag lite svårt att ta till mig det här med änglar, men kom fram till att ljusvarelser kändes mer rätt för min del (och även andra i gruppen) eftersom man då inte fastnade i den bibliska framställningen av änglar.
När jag så under meditationen även mötte en ängel/ljusvarelse började det nästan genast kittla i min hals och jag ville bara hosta som besatt, men försökte hålla nere det till harklingar för att inte störa övriga i gruppen. När det kändes som värst fick jag ett klart budskap av ängeln/ljusvarelsen att släppa allt vad jag läst och hört och istället närma mig honom och hans gelikar med öppet sinne och hjärta...lära känna dem utifrån mig själv...
I samma stund som han tonade bort upphörde klådan i halsen...:)
Efetr meditationen slog jag upp vad både vitsippa och kronhjort stod för enligt Solöga:
Vitsippa: Förvänta dig alltid det bästa.
Visdom: Jag tar emor nya glädjefyllda besked angående min närmaste framtid. Jag förväntar mig det bästa.
Vitsippan ser in i vad som komma skall och kommer med nyheter om famtiden.
Kronhjort: Ut och praktisera din visdom. Min gåva till dig är att bli erkänd eller känd för det du gör. Du behöver synas, världen vill se dig.
Och färgen lila i den vackra klänningen jag bar står för livsåskådning, funderingar, harmoni, sensitivitet och drömmande tillvaro...
En givande kväll med klara budskap...;)
Klara budskap!
Läste ut Häxan som steg av tåget av Eta Christensson i går kväll, en bok som verkligen ligger mig varmt om hjärtat och som ni kan läsa mer om under kategorin I bokskogen där jag tidigare recenserat den.
Jag fick ju den och Hellre häxa än präst av min kära syster i födelsedagspresent. Vissa böcker vill man bara äga, i annat fall rekommenderar jag varmt biblioteket...;)
Hur som helst efter det så mediterade jag en stund...bara levande ljus tända, stillsam musik och en doft av rökelse. Jag hade en frågeställning med mig i meditationen rörande min ekonomi och framtida projektplaner.
Utan att gå in närmre på meditationen så fick jag budskap till mig som var klart och tydligt...tillit och förtröstan på att det jag brinner för kan genomföras...Positiva tankar och affirmationer har skapat min verklighet förut så också nu...Bara att köra på...:)
Att jag nämner boken i detta inlägget beror på att det är en bok som inspirerat mig till mitt projekt...:) Så här lyder baksidestexten som väl säger allt:
Häxorna har kommit tillbaka!
I våra dagar behöver de inte vara rädda för att bli förföljda och dödade
som de blev under 1500- och 1600-talen.
Nu kan de fortsätta sitt verk, bota, hjälpa och vrida rätt det som blivit snett.
Den här boken handlar om häxor av den oskuldsfulla, kloka och natur-
hängivna sorten.
Den berättar om vad det innebär att vara häxa och om vad häxor gör och den
handlar om Victoria som stiger av tåget och skapar sig ett eget liv.
Må den inspirera dig att göra detsamma!
Eta Christensson
leg. häxa
(Baksidestexten på Häxan som steg av tåget av Eta Christensson)
Jag har ännu inte stigit av tåget, men håller ändå på att så sakta skapa mig ett eget liv. Jag stannar på tåget ett litet tag till för den ekonomiska trygghet det ger mig tills jag ser att min nya skapelse är tillräckligt stabil för att stiga ut på...:)
När jag släckte ner och skulle krypa till sängs föll min blick på ett skrin som står i mitt fönster och som innehåller min OH-lek och jag fick en ingivelse att dra två kort.
En OH-lek består av en lek med kort som innehåller ett ord och en lek med kort som består av en bild. Man lägger bildkortet ovanpå textkortet och tolkar det därefter.
Det är ett sätt att komma i kontakt med sitt undermedvetna, med sina dolda tankar och känslor...sådant vi kanske inte alltid är medvetna om...
Korten jag fick var DRÖM och en bild av två figurer klädda i blå kåpor, stående i en portöppning under en symbol för yin/yang. Dock såg jag inte till en början att det var yin/yang utan tolkade det som en fullmåne.
Jag blev varm inombords och fylldes av förtröstan på min dröm att förenas med kvinnor och män som också vandrar sökarens väg. Att genom möten och träffar samtala om livets mysterier och tillsammans prova på olika tekninker som övar oss i att utveckla vår andliga sida.
Jag är just nu så full av framtidstro att jag nu knåpat ihop en första inbjudan till en liten häxträff med tre kvinnor jag vet brinner för att få lära sig mer...:) 
Spökhund!
Idag var det dock inte jag som reagerade nämvärt utan mer Lollan....eller snarare gjorde hon det först.
Hon låg och tuggade sönder en pinne som vi kastat med ett tag och plötsligt reste hon ragg...jag tyckte mig se en aning av en grå skugga bredvid henne och i nästa stund morrade hon hotfullt och visade tänder. Med vinden uppfattade jag en svag vissling och sedan fick jag se hur Lollan lyfte huvudet och följde något med blicken ut genom porten i borgen. Hon reste sig upp medan hon fortsatte titta mot porten, sen såg hon på mig...ruskade på sig och la sig ner igen och återgick till sin pinne...:)
Det är minsann inte bara människor som går igen...även lekfulla jyckar från vikingatiden...;)
Ut här igenom försvann spökhunden...
Systrar i väven!
Så gjorde jag alltså även i natt och när jag vaknade fram på förmiddagen (har en vovve som också älskar att sova länge...:)) så mindes jag brottstycken från en helt fantastisk dröm.
Jag befann mig i en lokal tillsammans med flera av de "häxsystrar" jag mött här på nätet och vi var alla samlade i en stor ring där vi alla hade vårt eget personligt pyntade altare...Fick till mig i drömmen att den drivande kraften i detta var Anna som ju faktiskt är den IRL som startat Spindelmors sida...en väldigt driftig och initiativrik kvinna...:) Lilitha och Cilla var också där och även här fick jag en känsla av att det var tack vare dessa härliga kvinnor som alla vi systrar mötts...det var ju faktiskt deras idé med Häxsidan på facebook..:) Fick även en glimt av Rosemarye vars altare var det mest smyckade av alla...;)
Fler mer eller mindre diffusa kvinnofigurer rörde sig omkring mig i drömmen och namn jag kände igen från fb:s Häxsida dök upp för mitt inre.
Plötsligt var det andra kvinnor omkring mig, men på samma ställe...i den varma kärleksfulla cirkeln...dock utan altare...men reikisymboler dök upp för mitt inre och jag såg min fina underbara vän Nettan och de kvinnor som jag hade healingträff med för ett tag sedan.
Vi har ju efter den träffen kommit överens om i den mån vi alla kan, att träffas för healing sista söndagen varje månad och att det ska gå runt hos oss alla.
Med detta inlägg vill jag bara säga att jag är så innerligt glad och tacksam över att ni alla finns i mitt liv och berikar det med all er kunskap och skönhet...:)
Tidigare liv i sydstaterna!
I går kväll i gränslandet mellan vakenhet och sömn upplevde jag vad som tycks vara ett tidigare liv-minne. Jag hade tidigare under kvällen funderat en del på en man jag hade så att säga fysisk kontakt med för ett par år sedan, men som numera är gift och nybliven pappa.
Under tiden vi träffades kände jag ett djup mellan oss...såg glimten av en själ i hans ögon som min egen själ kände igen....han var dock inte alls på samma våglängd...det handlade bara om det rent fysiska för hans del. Kanske berodde det på att vi var på så olika platser i livet just när vi träffades...han var redo att träffa någon och bilda familj medan jag var färdig med den biten, mitt liv var på väg in i en annan fas.
Måste också nämna att han och min son har sedan de träffats första gången genom jobb haft en otroligt stark kontakt och kunnat prata om allt, t o m kallat varandra bröder så stark kände de att kraften i deras vänskap var.
I går kväll mötte jag denne man i ett tidigare liv-minne, då i inkarnationen av en färgad man på ett bomullsplantage i någon av USA:s sydstater. Själv var jag dotter till plantageägaren...något jag inte alls trivdes med...jag avskydde allt vad min far stod för och hans sätt att behandla sina medmänniskor som sina ägodelar. Jag tillbringade till min fars stora förargelse mer tid tillsammans med slavarna än med mitt eget folk.
Mannen var i denna inkarnation gift och nybliven pappa, men hans fru hade avlidit under förlossningen och han var ensam med sin lille son...dock fick han hjälp med skötsel och amning av den lille av andra kvinnor av sitt folk. Vi tillbringade mycket tid tillsammans och en förbjuden känsla började ta form mellan oss.
Så en natt utbröt brand på plantaget och för att göra en lång historia kort så fick mannen livshotande skador när han förgäves försökte rädda min far.
Jag lämnade aldrig hans sida medan han väntade på döden och strax innan han gav upp andan hade jag givit honom ett heligt löfte att ta hans son till mig som min egen.
När jag såg in i ögonen på det lilla knytet i min famn såg jag själen av min nuvarande son...
Vill också tillägga att livet i sydstaterna aldrig har tilltalat mig...jag har aldrig fascinerats av filmen Borta med vinden eller tv-serien Nord och Syd t ex, alltid tyckt illa om sydstatsdialekten och läser aldig en bok om den visar sig utspela sig i sydstaterna...
Vaknade till sedan och vet inte hur vårt framtida liv tedde sig där i sydstaterna efter mannens död...
